Det var en sådan där trött och slitsam morgon igår. Jag hade tänkt sova tills jag vaknade av mig själv men blev väckt av telefonen kvart i åtta. Sen låg jag där och vände och vred på mig och lyckades till slut somna om. Steg upp klockan tio, helt såsig och groggy och sur. Skitdag. Jag var inte sugen på någonting och bara tanken på att färdigställa ett bakverk kändes oöverstigligt och köket såg ut som ett bombnedslag. Efter två stora koppar kaffe så började jag storstäda köket och efter en stund så kom Maria-effektiviteten igång igen. Jag blandar ihop degen till det sista pepparkaksreceptet i boken tänkte jag när jag torkade av vasken och fyllde diskmaskinen. Den ska ju ligga och vila över natten så jag behöver inte göra så mycket idag. Och som Tommy Nilsson sjöng I morgon är en annan dag. Jag såg omedelbart Tommy framför mig, i pudelhår och allt. Jag googlade snabbt upp låten och insåg att jag hade helt fel. Det var ju Christer Björkman som sjöng den låten. Vad sjöng Tommy då? Efter lite mer googlande hittade jag att han sjöng En dag 1989. Jag har visst kommit av mig lite i mina melodifestivalskunskaper. Det var dags att vända en tråkig och sorglig dag till något kul och friska upp melodifestivalminnet. Ballad efter ballad, den ena värre än den andra, skrålade ut i mitt kök medan jag blandade pepparkaksdeg. Jag sjöng med högt och ”vackert” och insåg att så rostig var jag nog inte trots allt för att jag kunde de flesta texterna hyfsat bra.

Till Stad i ljus kokte jag sirapen i en kopp i micron och hällde den över farinsockret och smöret. Smöret smälte och jag rörde tills smeten var kall. När Jan Johansen sjöng Se på mig dansade jag lite där på min blårandiga trasmatta och blandade i malda pomeransskal och nejlikor. Bikarbonaten löste jag upp i lite vatten och hällde i det tillsammans med ett ägg. Det skulle vara ett litet ägg men jag hade bara stora. Jag letade bland äggen och valde det minsta jag hittade. Smeten blev glansig och kolalik och seg. Härlig konsistens!

Blanda i det mesta av mjölet, står det i receptet men jag fick blanda i nästan allt innan det blev en relativt fast deg. Den var fortfarande kladdig och jag kunde inte riktigt göra en degboll av den. Men jag har lärt mig att vilan i kylskåpet gör mirakel med kladdiga degar. Jag litade på att degen skulle vara fin och kavlingsbar idag. När Sarah Dawn Finer gjorde en tonartshöjning och jag pausade med bakningen för dagen så tänkte jag på när Herreys vann hela Eurovision 1984 och jag och min kompis satt i tv rummet hemma hos hennes mormor och morfar och skrek rakt ut av glädje. Vilken lycka det var!

Idag har jag bakat ut Skansens pepparkakor och jag måste berömma receptet. Vilken deg! Den hade helt rätt konsistens och den såg ut som, smakade som och luktade som köpedeg. Den var lätt att kavla och fastnade inte i bakbordet. Eller jag hade naturligtvis lite mjöl under men jag behövde inte ösa på med mjöl. Jag stansade ut hjärtan med de fina formarna som min brorsdotter tillverkat en gång i slöjden och som jag använde till Mignonbakelserna. Hela plåten med hjärtan blev brända och det var bara till att slänga allihop. Det står 8 minuter i 200 grader i receptet. Fem minuter var mer lagom.

Jag hade sparat glasyr i en påse i kylskåpet sedan vi gjorde våra pepparkaksadventskalendrar och jag visste inte om den fortfarande skulle gå att använda. Men den smakade och luktade helt okej så nu har jag dekorerat pepparkakorna med vit glasyr. Grisar, kameler, stjärnor och älgar, alla med korintögon, är nu packade i fina påsar så att jag kan ge bort dem till jullovsfirande skolbarn vid avslutningen i morgon.

Jag skar ut en specialare för hand bara för att jag säkert en gång ska ha gjort en pepparkaksgubbe med korinter till ögon och hatten på sned! Yngste sonen blev överförtjust när han fick se gubben men tyckte att jag borde ha gjort tre. Han har naturligtvis rätt. Men det får bli till nästa år. Nu vill jag inte baka fler pepparkakor.