När jag skulle till radion så bakade jag på ordentligt och hade även med mig Kerstins mandelrutor. De ser fina ut i boken och jag tänkte att jag såklart skulle ha med något bakelseaktigt också så jag satte igång dagen innan min färd till Radio Malmöhus.

Först vispade jag äggvitor till hårt skum. Det har jag gjort många gånger nu och det är lika fascinerande varje gång som de blöta vitorna förvandlas till änglalikt fluff. Bäst är det när jag vispar maräng och blandar i socker också för då blir fluffet glansigt också. Härligt! Men inget socker i detta fluffet utan äggvitorna vändes ner i smeten som jag rört ihop i en annan skål. I den var det riven mandelmassa, rivet apelsinskal, saften från en apelsin och äggulorna.

Smeten hällde jag i en form som jag byggt upp i halva braspannan med hjälp av bakplåtspapper. Kakan skulle gräddas i 30 minuter men efter 25 började den bli mörk och jag tog ut den. Men var den verkligen färdig?

I kapitlet om hur man smälter choklad så står det att man kan riva chokladen direkt på den varma kakan och sedan bre ut chokladen som smälter direkt på plats. Jag har hela tiden varit otroligt skeptisk till detta moment och inte trott riktigt på det. Vilken choklad skulle smälta direkt på kakan och hur skulle jag kunna riva så snabbt att kakan inte hunnit svalna innan jag var klar? Men momentet måste ju såklart testas men jag rev chokladen i förväg och när kakan kom ut ur ugnen så strösslade jag över chokladen meddetsamma.

Inte smälte min choklad inte. Den låg bara där som det strössel den var. Åh, kakan skulle ju med till radion och chokladen måste ju sitta fast! På bilden i boken ser det ut som om det är rostad mandel ovanpå chokladen. Det står det ingenting om i receptet men jag tyckte att det såg fint ut och ville också piffa till det lite. Så eftersom att chokladen inte smälte och för att jag tänkte att kakan nog inte var färdiggräddad så strösslade jag över mandelspån ovanpå kakan och satte in den i ugnen igen. Kanske kunde kakan bli klar, chokladen smälta och mandelspånen få lite färg samtidigt.

Fem minuter senare hade såg chokladen fortfarande ut som strössel, och spånen var fortfarande vita och kakan fortfarande kladdig. Men kakan fick komma ut ur ugnen och chokladen som trots allt var mjuk och fastnat behövde få stelna igen innan jag kunde skära upp kakan. Först ville den inte smälta och sen ville den inte stelna! Kakan fick stå en stund i kylen innan jag skar upp rutor. Vilken skitchoklad!

Dagen efter dukade jag upp Kerstins mandelkaka tillsammans med Fruktkaka, Aprikossnibbar och Polynéer i radiostudion. Kakan blev väldigt kladdig och den tillhör inte mina absoluta favoriter det kan jag inte påstå. Kanske om den hade gräddats lite till och fått en fastare konsistens så hade jag nog gillat den bättre för den smakar gott och har en fräsch och tydlig smak av apelsin.