När jag bakade Smördeg för första gången och gjorde Kanapéerna så använde jag halva degen till att göra Kammar. Jag kavlade ut degen till en platta och sporrade ut kakor.Jag är väldigt glad över min sporre. Det blir lättare när man har rätt material att jobba med, det är ju bara så.

Jag såg till att mjöla både degen och bakbordet ordentligt när jag kavlade så att det skulle gå att lyfta upp de rektangulära kakorna och flytta dem. Innan de hamnade på plåten penslade jag varje kaka med äggvita och doppade dem i pärlsocker. När de låg uppradade på plåten så tog jag till sporren igen och skar 3-4 hack i varje kaka och böjde dem lite lätt.

Kammarna såg väldigt fina ut där de låg och vilade en stund innan de skulle gräddas. Smördeg ska visst göra det. Vila alltså, för att hålla formen i ugnen. Receptet tipsar om att kammarna (och smördegskakor i allmänhet) ska gräddas ordentligt. Det gäller att låta dem stå så att de är riktigt färdiga och har fått färg, annars är det lätt att de sjunker ihop och blir sega och mjuka. Mina kammar höjde sig inte speciellt mycket under gräddningen så de hade inte så mycket marginal att sjunka ihop på. De blev dock frasiga och deglagren syns när man delar kakan men inte tillräckligt för att kakan ska bli riktigt godkänd. När jag kavlade och vek degen så sipprade smör ut lite här och var och det ska det inte göra. I wienerbrödsrecepten påpekas just detta noga, det står inget om det i smördegsreceptet men jag gissar att det är samma princip. När jag gav mig på smördeg igen för att baka Zolabakelserna, kannibalbakelserna och Kongresserna så kavlade jag försiktigare och klarade mig nästan ifrån smörläckage.

Förutom att kammarna är lite platta så tycker jag ändå att de ser fina ut. I jämförelse med de katastrofala wienerbrödskammarna som jag grät över för några månader sedan är dessa väldigt fina. De kammarna gräddades inte tillräckligt länge och blev därför mjuka och blöta och förfärliga. Som tur var så kunde jag rädda dem genom att ta ut dem ur frysen och tina dem och återgrädda dem så att de blev frasiga och jättegoda. Dessa är snyggare men inte godare. Smördegskammarna smakar smördeg. That´s it. Det är inte så upphetsande men jag tror ändå att jag har gjort rätt och att de smakar som det är meningen att de ska smaka. Birgitta i Hela Sverige Bakar skulle dock klagat på lagren och höjden, det är jag medveten om. Till skillnad från Kongresserna så går både Kammarna och Kanapéerna att förvara i burkar utan att de ändrar konsistens och ättiksmängden i degen verkar vara perfekt.