Morgonen började med att jag satte en Wienerbrödsdeg. Assistenten åkte fram och den knådade ihop min deg snabbt och lätt. Degen fick vila en kvart i kylen innan jag kavlade ut den på bakbordet. 10 bitar margarin (300 gram) placerades ut på halva degen och veks in. Sen kavlade jag försiktigt degen igen och vek och kavlade och vek. Lite margarin sipprade ut i ena kanten fast att jag kavlade så försiktigt som jag bara kunde.  

Undertiden som degen vilade i kylen så gjorde jag egen mandelmassa till fyllningen. Jag följde receptet till Napoleonhattar men använde mandelmjöl istället för skållad o hemmamald mandel. När alla kylningar och kavlingar och vikningar var avklarade så bredde jag ut fyllningen i mitten av degen och vek ihop. 

Enligt receptet skulle jag skära ut 35 stycken fyra centimeter breda remsor. Jag skar tunnare och fick ändå bara ut 30 stycken. Alla bitarna penslades med äggvita för att garneringen (pärlsocker och hackad mandel) skulle fastna. Det gick lätt att flytta över alla kakorna på två plåtar och väl på plats skar jag hack i dem och böjde kakorna till kammar. När de jäst i 1 1/2 timme var kammarna jättefina. Jag var så stolt över dem och över mig själv. 

Efter några minuter kikade jag in i ugnen.

Vad var det som hände?!!

Mina vackra wienerbrödskammar förvandlades till Blobbar! Garneringen flöt bort och allt såg bara kladdigt och blekt och rent ut sagt sorgligt ut. Plåt nummer två blev exakt lika dan den. Inte frasigt utan mest fett och sött. Två av trettio kammar blev okej. Två!

Jag är så besviken och så ledsen.

Vad ska jag göra med alla dessa fula wienerbröd. Jag googlade på ”förvaring av wienerbröd” och det verkar inte gå. De ska ätas frasiga och färska.

Jag får ju prova att frysa dem och sen tina dem i hög värme i ugnen och hoppas på frasighet och ätbarhet då.

Jag stoppade en påse geggiga kammar i en av sonens klasskamraters skolväska i eftermiddag. Hans familj får vara smakpanel och slasktrattar ikväll. Är de inte goda, får de slänga dem.