För länge sedan köpte jag hem rismjöl speciellt för att jag skulle ge mig i kast med Rispinnar. Sen har det inte blivit av utan jag har bakat andra recept. Men nu har jag äntligen bakat dessa små rispinnar som påminner om finska pinnar till formen. Jag gjorde degen en kväll och lät den sedan stå och vila över natten i kylskåpet. Rismjölet luktar ris (såklart) och ser vitt ut som potatismjöl men är grövre än så.

Receptet varnar för att det kan vara svårt att rulla degen så jag försökte inte ens utan skar ut lagom stora bitar som jag formade till kakor. Därefter radade jag upp allihop och skar dem i lika stora längder, penslade dem med äggvita och doppade dem i pärlsocker.

Kakorna fick stå lite längre tid i ugnen än vad receptet säger och jag tog ut dem när de fortfarande är väldigt ljusa men ändå började få lite färg. Jag är nöjd med resultatet för kakorna är fina, håller ihop bra, är spröda när man biter i dem och har en tydlig smak av vanilj. Men jag tycker inte om dem. Jag tycker att de luktar ris och mjölet gör att de påminner mig om Ökensand. De lämnar en grusig känsla i munnen när man äter dem. Äldste sonen tycker att de påminner lite om drömmar i konsistensen och yngste sonen säger att de är goda. Men det säger han förvisso om allt. Torra småkakor brukar i och för sig inte gå hem här hos oss så att dessa inte gör det är inte så konstigt. Riskakorna står här i sin burk och tar plats så jag får ge dem till någon som uppskattar dem bättre än vad vi gör.