Efter min mardröm med bakelser med människoinnehåll så bakade jag ju Zolabakelse. Bakelsen bygger på smördeg och jag använde inte hela degklumpen till bakelsebottnarna utan den räckte även till att baka ett gäng Kongresser.

Jag kavlade ut degen till en tunn platta och sporrade sedan ut bitar som jag klädde aluminiumformar med. På kvällen såg jag sedan Hela Sverige bakar där de bakade mazariner. Jag noterade att flera kavlade ut degen och sedan lade hela ovanpå alla formarna och stansade ut degen i rätt storlek. Smart. Smördeg är ju annorlunda än mördeg och den får ju inte tryckas ut. Man har ju jobbat hårt för att få till de frasiga lagren så jag var försiktig när jag klädde mina formar. Jag valde också engångsformar denna gång. Jag är så trött på mandelmusselformarna, speciellt efter att jag bakade Kokosmusslorna som inte ville lossna.

När formarna väl var klädda och degen naggad med en gaffel så fyllde jag dem med en smet gjord av hackade hasselnötter, ägg och socker. Smeten räckte precis och efter 25 minuter i ugnen var kakorna färdiga. De blev inte jättefina och hade inte blivit godkända av juryduon i Hela Sverige bakar. Mina kanter är ojämna och fula och i programmet pratade och skrockade och vurmade juryn så över vackra kanter på mazariner, så det gäller antagligen alla formkakor gissar jag. Jag får bättra mig till nästa gång. Jag insåg inte hur viktigt det är.

Kongresser smakar mycket hasselnöt och är lite krunchiga i fyllningen och frasiga i botten. Själv är jag inte helt förtjust i dem och det har faktiskt inte någon som jag bjudit dem på varit heller. Goda, jovisst, men inget speciellt.

När jag efter någon dag öppnade burken som Kongresserna ligger i så kan jag förnimma en doft av ättika. I min andra omgång smördeg tog jag 1 ½ tsk av min 24 procentiga ättika och det blev uppenbarligen för mycket. Det måste vara 12 procentig som menas i receptet. Doften söker mig och det räcker att jag ser kakorna så drar näsan ihop sig. Det är lite synd. Sen undrar jag, igen, över hur man ska förvara kakor med torr frasig deg som har fyllning. I en stängd burk tar vätan från fyllningen över och gör hela kakan mjuk. Jag har provat att ha Kongresserna  i en burk med tätslutande lock. Det resulterade i ättiksdoft och mjukare botten, frasigheten försvinner efterhand som vätan i fyllningen går ut i kakan. Jag har också provat att ha Kongresser utanför burken och då blir de hårda som skorpor när fyllningen torkar. Kanske kan man inte spara Kongresser utan att frysa dem. Det har jag inte provat. Det är kanske en idé att ha dem i frysen och sedan låta ugnen ge dem sin frasighet tillbaka innan servering.

När de färdiga Kongresserna skulle fotograferas så lade jag dem i den fantastiskt fina Rocking Bowl från Andersson Design. Min mycket goda väninna, som driver företaget och designar produkterna de säljer,  träffade jag i föräldragruppen som hon, jag och åtta andra härliga och förväntansfulla förstföderskor var med i för över 15 år sedan. När det var dags att föda så sågs vi även på förlossningen! Våra fina barn är födda med en halvtimmes mellanrum. Sedan dess har vi fortsatt att ses och fika och prata och fika och prata. Jag tror att något av barnens första ord var Latte. Och min son trodde, som väldigt liten, ett tag att min väninna och hennes dotter bodde på caféet där vi brukade ses. När vi sågs i förra veckan var det länge sedan vi fått till en träff och vi hade som vanligt massor att prata om. Naturligtvis hade jag en påse med Bakodyssékakor med mig, bland andra mina ättiksdoftande Kongresser.