Det är ganska länge sedan nu som jag började baka Kesotårtan. Det var precis innan min stora bakdipp som jag lätt svängde ihop botten till tårtan. Eftersom att jag sedan inte lika lätt svängde ihop kesogrädden och byggde tårtan så fick bottnarna hamna i frysen i väntan på bättre tider. Jag har börjat använda mig av den formen som jag bland annat bakade banankakan i. Den formen som det antingen blir en stor rund cirkelkaka av eller en mindre rund om man vänder formen upp och ner. Jag bakade tårtbottnarna i den dem mindre runda. Sockerkakor som bakas i den formen blir bedårande små och söta. Jag gillar den storleken mycket (den är 15 cm i diameter). Antingen kan jag baka halva recept och hälla i den formen eller baka höga cylindrar. Jag ser fram emot att någon gång få använda den till att baka en tårta med våningar i olika storlekar.

I söndags var det äntligen dags att träffas i bokklubben igen. Till denna gången hade vi läst Hausfrau av Jill Alexander Essbaum och till diskussionerna kring boken åt vi en liten söta Kesotårta som inte alls var som det står i sju sorters kakor att den ska vara, men den var trots det ganska god. Lite märklig med kesoklumpar i fyllningen men den var som någon sa: frisk.

Det är ju nämligen så att fyllningen i Kesotårta består av keso, grädde, rivet citronskal, socker och mycket gelatin. 7 blad för att vara exakt. Fyllningen ska inte kokas så jag kunde inte byta ut gelatinet mot agar-agar eller vegegel utan jag struntade helt enkelt i förtjockningsmedlet – ännu en gång. Grädden skulle inte vispas men jag behövde stadga så jag vispade min grädde hårt och blandade samman ingredienserna. Det blev en mycket lös smet.

Eftersom att även originalsmeten skulle vara lös innan gelatinet stelnat så rekommenderade boken att jag skulle bygga tårtan i formen. I min enfald så trodde jag att jag skulle kunna bygga ihop min tårta utan det momentet och började montera på ett fat. Hallonsylt breddes på och jag klickade ut kesogrädden som flöt ut och kladdade ner mig och bordet och allt runt omkring. Tårtan påminde mig mycket om en katastrofal kalas-konfirmationstårta jag bakade i somras. Så jag fick snabbt tänka om och klädde formen med plastfolie och stoppade ner första tårtbottnen i botten och fyllde på med fyllning och stoppade ner en tårtbotten till, fyllde på med mer fyllning och toppade till sist med den sista kakan. Efter lite ommöblering i min fullproppade lilla frys så fick jag in formen där och hoppades på att kakan skulle bli bra om den fick tvångsstelna i kylan.

Efter någon timme plockade jag ut kakan ur frysen och vände ut den ur formen. Jag hade nu en hård och kompakt cylinder att jobba med. Det var jättebra. Kesotårtan skulle egentligen bara ha mandelspån på sidorna och florsocker på toppen. Det lät trist tyckte jag och jag kände att jag nog behövde något som höll fast mitt tårtinandöme ifall det skulle få för sig att börja flyta igen. Så jag vispade grädde och förvandlade kesotårtan till en liten söt gräddtårta med mandelspån på sidorna, små chokladhjärtan som dekoration och en ros i mitten ovanpå. Den blev jättesöt och höll ihop även efter att den tinat upp.