Jag införskaffade mig som jag tidigare skrivit en ny kakform häromdagen. Jag har redan en hålform sedan tidigare men en till kan väl inte skada. Jag köpte även ett gäng bananer med mig hem och satte igång att baka den där banankakan som jag hade tänkt baka redan i måndags.  

 Banankaka är som en slags kryddad sockerkaka men med mycket banan i vilket gör den saftig men också tung och lite gummiaktig. Bananerna mosade jag med elvispen. Jag fick vara lite försiktig så att jag inte fick bruna bananfläckar överallt för det stänkte ganska mycket. Innan bananerna blandades i så smakade smeten nästan som pepparkaka. När bananerna och kallt kaffe blandats i så smakade smeten banan.

Jag smorde, bröade och fyllde min nya form med smeten och satte in den i ugnen. När jag återkom en stund senare för att titta till kakan så höll den för fullt på att bubbla över på ena sidan. Ja visst ja, min ugn lutar! Det hade jag glömt bort. Jag fick snabbt fram en tesked som jag petade in mellan formen och gallret för att få kakan att stå hyfsat plant. Försent ställde jag också in en plåt under gallret för att stoppa smet från att droppa i ugnen. Efter den fadäsen fick kakan stå kvar i ugnen ett bra tag till innan den var färdig. En timme som receptet sa stämde bra. 

Banankakan som blev en stor hög ring lossnade lätt från formen. Den kändes så gummiaktig och dallrig att den fick svalna under formen för jag var rädd att den skulle säcka ihop annars. 

Yngste sonen som älskar banan kommer att gilla den. Äldste sonen, som inte ens tyckte om solmogna små bananer i Thailand som liten, kommer inte att ge den en chans. Men vi, helgcamparna på Ivön, som vandrade bland klippblocken och vårblommorna på Kjugekull njöt av banankakan när vi pausade vid Ivösjöns strand.