När jag bakat två tårtor till sonens födelsedagskalas för någon veckan sedan så hade jag ork att baka en till. Jag visste att det skulle bli för mycket tårta på kalaset redan så en till skulle inte spela så stor roll. Jag skulle ändå få pracka på gästerna en massa kakor när de gick hem.

Så jag svängde snabbt ihop en Ambrosiatårta. Grundreceptet är det samma som till Citronglanskakan som jag bakade i påskas till min brors födelsedag. Den tårtan har citronfyllning och citronglasyr och smakade väldigt mycket citron. För mycket citron vill jag minnas, så denna gång använde jag ingen citron alls.

Jag vispade ihop smeten och hällde den i den veckade, låga pajformen som yngste sonen fick som pris när han vann Kanelbulletävlingen på Kulturen (ett fint museum värt att besöka) i Lund förra året på kanelbullens dag. Kakan blev kanske aningen större till ytan och plattare än vad receptet rekommenderade men den blev fin och saftig och gick lätt att stjälpa ur formen.

När kakan kallnat så blandade jag till glasyren. Istället för vatten kunde man här ha valt citronsaft men som sagt, jag ville inte ha någon citronsmak. Jag ville däremot ha apelsinsmak och följde receptet och strödde över syltade apelsinskal över tårtan. Det blev fint.

Ambrosiatårtan hade god smak och jag gillade att den var så platt. Botten var saftig och glasyren krispig. Det passade också med apelsinsmaken till men jag är inte så förtjust i apelsinskalsklumparna. Det blir för mycket på något sätt. Om jag gör den igen någon gång så skulle jag vilja hacka bitarna så att det blir mindre skalbitar att bita i. Men det blir nog inte lika snyggt som dekorantion. Hm. Kanske kan man riva apelsinskal från en färsk apelsin och strö över glasyren istället? Värt att fundera på.

Det blev för mycket tårta på kalaset. Så mycket tårta att det var svårt att känna alla smaker och kakorna kom inte till sin rätt. Vilket var synd på så goda kakor.