Häromdagen bakade jag till en bokklubbsträff. Eftersom att boken som klubben skulle diskutera var Hilary Mantels 600 sidor tjocka Wolfhall, om Henrik VIII och hans hov, så tänkte jag att en Engelsk fruktkaka skulle passa bra. Tungt och brittiskt. Gärna med den engelska flaggan vajande på toppen.

Men alltså, det var strålande väder ute och solen och vitsipporna lös ikapp i parken utanför. Engelsk fruktkaka kändes lite väl tungt och vintrigt, så jag tänkte helt om och bakade Mazariner istället.

Jag har alltid tänkt att det skulle vara svårt att göra egna mazariner. Det tog lite tid, men svårt var det inte. Man får börja med degen i god tid för den ska vila i kylskåpet i några timmar innan den är redo för utbakning. Mjölet ville inte riktigt som jag ville och det såg ut som smuldeg ett tag. Jag fick knåda och jobba på ganska länge innan degen blev fin. Fyllningen är inte så märkvärdig. Det är mest mandelmassa och ägg. Den blandade jag snabbt ihop. Lite fjolårs vinbär hittade jag i frysen och av dem kokte jag sylt som passerades genom en sil för att få bort skal och kärnor. Det blev bra. 

Jag hade aluminiumformar som jag tänkte trycka ut degen i men jag kom snabbt fram till att det var bättre att kavla och lägga i varje form istället. Formarna tappar lätt formen. Eftersom att jag denna gång inte bakade hemma så fanns inget bakbord och min bakyta var begränsad. Jag rekommenderar att kavla ut hela degen och stansa ut cirklar till formarna. Nu gjorde jag degbollar som jag kavlade ut en och en och det tog onödigt lång tid.

Med färdiga formar var det bara att fördela fyllningen och sätta in allt i ugnen. Det är bakpulver i fyllningen så även om det såg futtigt ut innan ugnen så växte det och formarna fylldes fint i värmen. 

Nu var det dags för glasering av mazarinerna. Florsocker, vatten och lite tålamod. Det skulle ju se snyggt ut. Jag gjorde de flesta vita men kom på att jag kunde ju färga och smaksätta glasyren med sylten. I boken står det att man kan dekorera genom att lägga gelé och göra mönster med en tandpetare. Jag provade med en mazarin och kände sen att det inte var läge för sånt pill just vid det här baket. Glasyren stelnar ju och då spricker den när man lägger i sylten. Jag måste öva på det där i lugn och ro en annan dag. Istället gjorde jag en strut av papper och spritsade mönstret. Det såg väldigt bra ut till en början men jag tyckte att det flöt ut lite i glasyren efter ett tag. Kanske inte så mycket att det störde någon annan, men jag såg det och tyckte att det var synd.

Det blev ett stort fint vårligt fat med ljusa goda mazariner som serverades för bokklubbens medlemmar. Det händer ibland att jag får möjligheten att vara med på deras träffar och efteråt är jag alltid lite avundsjuk. De läser böcker och diskuterar dem sen med stor inlevelse och tar det verkligen på allvar. De skrattar, googlar och läser recensioner och tycker till. Så härligt! 

Någon därute som vill bokklubba med en som kanske i vanliga fall tar sig igenom en bok eller två i hängmattan på sommaren? Jag är sugen på att regelbundet träffas, fika och samtidigt diskutera lästa böcker med nya och gamla vänner.