Vi satte även en deg för att baka Julstjärnor den dagen då jag och min väninna bakade Lussebullar så att det stod härliga till. Den degen var något av det första vi blandade ihop för att den enligt receptet skulle stå svalt över natten. Vi tänkte att den åtminstone skulle hinna stå kallt några timmar innan vi skulle baka ut den. Vi hade ju dubbel saffransdeg och Korintkakor att baka ut innan det blev dags att ta itu med Julkakorna.

Nu blev det så att vi bakade och bakade och bakade den dagen och när sista plåten med Lussekatter plockades ut ur ugnen så var vi helt slut. Som två trötta våta pölar sjönk vi ner i soffan och det fanns inga krafter kvar att baka ut Julkakorna. Vi skulle på fest bara någon timme senare så vi behövde duscha bort kakdoften ur våra hår och även hinna stänga våra ögon en liten stund.

Vi bakar ut dem i morgon förmiddag istället, sa vi hoppfullt till varandra. Så blev det naturligtvis inte. Nästa dag var en sådan dag då det blev lång sovmorgon och sedan lång heldagsfrukost framför vinterstudion. Inte förrän ytterligare en dag gått så bakade jag ut kakorna. Då hade i alla fall degen hunnit vila ordentligt.

Julstjärnor är tunna flarn som blev prisbelönta vid utgivningen av 1975 års utgåva av boken. Degen består av smör, socker, vetemjöl och kardemumma. Jag delade noggrant upp sextio lika stora bitar och rullade dem till små bollar. De ska vara knappt så stora som en valnöt. Varje boll skulle sedan plattas ut till lövtunna kakor på ca 9 cm i diameter. Det var inte det lättaste att få till tunna och snyggt runda kakor. Degen fastnade i fingrarna och efter en stund kom jag på att om jag doppade handen i mjöl så kunde jag trycka till med, ja vad kan den delen av handen heta där tummen tar slut. Inte handflatan utan ni vet, tummen fortsätter ju ut i något som ser ut som en kycklingklubba. Med den högra handens kycklingklubba täckt i mjöl så lyckades jag alltså platta ut kakorna. Det låter ju sjukt! Har den delen av handen något namn? Alltså, jag har tecknat mycket kroki i mina dagar och pratat om kroppens anatomi men just handens beståndsdelar har jag aldrig gått in på.

Nåväl, när alla kakorna var uttryckta så penslade jag dem med uppvispat ägg och lade ut fyra stycken mandelspån som stjärnmönster på varje kaka. Det var pilligt och tog lång tid men det var det värt för kakorna blev väldigt fina. Till sist strösslade jag pärlsocker över alltihop och stoppade in plåtarna med kakorna i ugnen. Efter drygt fem minuter var de klara. Det står åtta minuter i boken men som tur var så satte jag klockan att ringa efter bara fem. Sista plåten som bara var halvfull blev bränd fast att de inte var inne längre än fem minuter. De kakorna åkte direkt i soporna.

Hälften av julstjärnorna tog jag med mig när bokklubben träffades några dagar senare. Min Lussebullebakande väninna var också där och tanken var att hon skulle bjuda på kakorna på sin sons födelsedagskalas på Lucia. Resten av julstjärnorna lämnade jag hemma till min äldste sons stora förtjusning. Han bara älskar flarn!

I bokklubben hade vi läst Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker. Det blev intressanta diskussioner omkring huvudrollsinnehavaren och hur mänsklig/övermänsklig, trevlig eller självisk han egentligen var. Nu har vi läst flera böcker där mammor lämnar sina barn och först lyckades vi välja ännu en sådan men stoppade oss och valde en annan slags familjedrama istället. Jag rekommenderar er att läsa Konsten att höra hjärtslag. Den är tankeväckande, vacker och väldigt bra. Vi var alla överens om att den var svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa.

Hur Julstjärnorna smakar? Jo tack, de är goda tycker jag. Det är lite mer jobb med dem än med andra småkakor men så ser de också väldigt vackra ut.