I lördags, inför andra advent, inföll den stora Lussekattsbakardagen. Jag och min väninna träffades redan till frukost för att vi skulle hinna få ut så mycket vi bara kunde av dagen. Vi kavlade upp ärmarna och tog sats för att i boken finns det fyra olika recept på lussebullar som alla bygger på samma deg. Mormors saffransbröd., Saffransflätor, Julkakor och Prinsar. Julkakorna i sin tur har tre olika utbakningsvarianter, Julkaka från Upplad, Julkaka och Julhjärtan, så vi hade mycket framför oss och beslutade att sätta dubbel deg.Vi dividerade en stund om ifall hela den dubbla degen skulle få plats i hushållsmaskinen men kom överens om att det skulle den absolut få.

Det fick den. Men…

Först smälte vi smöret i en gryta på spisen, när mjölken hälldes i så blev det kallt och smöret klumpade ihop sig igen. Det såg sådär halvaptitligt ut och smöret fick vara mjukt och klumpigt när vi löste upp jästen i degspadet. Socker och salt blandades i och sedan det mesta av mjölet. Vi var lite försiktiga när vi hällde i mjölet. Det är så trist när lussekatter blir torra.

Nu tillbaka till det stora Men:et som jag nämnde tidigare.

Degen fick plats hushållsmaskinen men när degkroken drog runt och knådade så pressades degen uppåt och in i maskineriet! Det syns att det en gång i tiden har funnits en plastkant på degkroken som haft uppdrag att stoppa sådana missöden, men den är sedan länge avbruten och long gone. Nu fick vi välja mellan att få svart oljig deg eller att stå och manuellt (och lite små-farligt) trycka tillbaka degen ner i skålen med en sked under tiden som degkroken knådade. Lite svarta degbitar fick vi plocka bort men konstaterade att saffranet skulle färga degen fin och kamouflera missödet.

En timme skulle degen jäsa och under tiden så bakade vi korintkakor. Rapport om dem kommer snart. Vi hann även blanda till en deg till julkakor. Den degen skulle egentligen stå kallt över natten men vi tänkte att om vi blandade den först så skulle den hinna stå några timmar innan vi gav oss på den. Korintkakorna hann precis bli färdiga innan det var dags att fortsätta med lussebullarna.

Efter jäsningen av grunddegen så skulle den blandas samman med rumsvarmt smör, socker, saffran och ägg. Återigen fick vi mota degen med en sked när maskinen arbetade. Nu blev degen kladdig och vi kunde tillsätta resten av mjölet utan problem.

Min väninna hade koll på det där med saffran. I receptet så står det att saffranet ska mortlas med hjälp av en sockerbit innan det blandas ner i degen. Jag tänkte att det nog var en kvarleva från tider då saffranet inte var malet ordentligt och hade om jag varit själv hoppat över det momentet. Men nej, nej det skulle vi inte. Jag hade dock inga sockerbitar utan vi hällde saffranet i morteln tillsammans med strösocker och malde ordentligt. Tydligen så blandas nu saffranet ut i degen bättre och man slipper saffransprickar. Det måste ju också betyda att man får en jämnare saffranssmak tänker jag.

Degen knådades på bakbordet och delades i fyra delar. En del skulle bli vanliga lussekatter, en skulle bli julkakor, en prinsar och en flätor. Först ut var lussekatter. Vi räknade och delade upp degen noga så att alla skulle bli lika och få rätt storlek. Det var inga problem. Jag försökte mig på att forma någon av figurerna på bilden i boken också men jag förstod inte riktigt vad de skulle föreställa så det blev inte så bra.

Första plåten bullar penslade vi, enligt receptet, med ägg och gräddade dem på 250 grader. Det var för varmt och bullarna blev mörka alldeles för fort. Vi sänkte värmen till 200 grader och beslutade oss för att följa bloggen 175 graders tips om hur man får goda lussebullar framöver. Istället för att pensla bullarna med ägg så löste vi upp socker i vatten och blandade i lite vaniljsocker som smaksättning. Bullarna gräddade vi naturella tills de var färdiga och sedan penslade vi dem med sockerlösningen direkt när de kom ut ur ugnen. Det blev jättebra. Tack för det tipset! Bullarna fick en mjuk, söt och glansig yta och när vi sänkt värmen och inte gräddade dem så bruna så såg de härligt lussekattiga ut.

Vi hade jätteroligt hemma i mitt kök. Det var varmt och hela köket osade av bullar. Vi gjorde ett försök att öppna balkongdörren men eftersom att det blåste full storm ute så kändes det som om balkongdörren skulle ryckas loss trots att den var haspad. Efter en välbehövlig lunch så fortsatte vår mission.

Nu kändes det som om vi förflyttades bakåt i tiden. Jag har aldrig bakat julkakor av Lussekattsdeg förut och resultatet blev tre stora kakor som platsar som masterpieces på ett julkaksbord.

Julkaka: Jag gjorde denna ca hälften så stor som den egentligen skulle vara men jag tyckte nog att den blev ganska stor ändå, om inte så hög. Först tryckte och kavlade jag ut en rund platta av deg på ett bakplåtspapper. Därefter gjorde jag en lång och en kort fläta som jag lade i två ringar på plattan med några centimeters mellanrum. Kakan jäste upp fint men den yttre flätan kasade lite över kanten och blev lite sned under gräddningen. Kanske skulle jag låtit lite av bottenplattan sticka ut när jag monterade ihop det hela. På bilden i boken är det pudrat florsocker över kakan och den fungerar som ljusstake! Otroligt fånigt såg det ut men lite kul ändå. Jag tänker att om Lucia kommer bärande på den på Luciamorgonen så kan det kanske fungera med ljus i. Jag var ju bara tvungen att plocka fram ett rött ljus och tända det.

Julkaka från Uppland: En halv deg gick åt att rulla längder som lades i ett stjärnmönster, korsande varandra i mitten, och böjdes/rullades in i kanterna. Varje böj dekorerades med ett russin. I mitten av kakan sattes en bulle ovanpå som kronan på verket. Vi plattade till den lite för att vi var lite oroliga för att kakan skulle bli färdig på kanterna men inte i mitten när den gräddades. När kakan kom ut ur ugnen penslade vi den med sockerlösning.

Julhjärtan: Jag gjorde julhjärtana mindre än vad det stod i boken att de skulle vara men följde annars beskrivningen. Jag rullade smala längder som tvinnades om varandra två och två och sattes ihop som hjärtan. Dessa penslade vi med sockerlösningen.

Prinsar: Russin knådas in i degen och sedan rullar man bullar som läggs tillsammans i en smord form. De jäser ihop och får sedan brytas isär när de ska ätas. På detta viset blir de saftiga och får inga hårda kanter. Vi penslade Prinsarna med ägg och lät dem bli lite bruna på toppen. Ovansidan blev som ett gott skinn på bullen.

Det blev även en Saffransfläta. Jag fick öva mig i att baka fyrfläta igen och lärde mig en flätningsramsa på You Tube. Höger över vänster, höger över vänster och vänster till mitten. Sådär, memorera den så kan ni fyrfläta ni också. Titta annars på mitt inlägg Fyrfläta och nyinflyttad köksmaskin där förklarar jag noga hur det går till. Flätan som såg så fin ut innan den stoppades in i ugnen vred på sig och såg mindre jämn ut när den var färdig. Skumt.

Så skulle vi också baka Kusar. Är detta en Kuse? Jag tyckte att det såg ut som Medusas huvud och mamma utbrast ”ÅH! tilla Luciahår!” när hon fick se den. I vilket fall så rullades det långa tjocka längder av deg som formades i en gammaldags harp-liknande form (tänk Asterix). Den blev fin men vi var överlag dåliga på att trycka fast russinen ordentligt. De poppade ut under gräddningen och vi fick limma fast dem med sockerlagen efteråt.

Det blev ett fantastiskt dignande bord fullt med lussekatter. Jag är stolt över oss. Det såg riktigt pampigt ut. Hälften fick min väninna med sig hem, en del stoppade jag in i min överfulla frys och mamma fick med sig flera påsar bullar att fylla sin redan fulla frys med. Jag har inte hunnit smaka så många Lussekatter ännu, men kan säga att Prinsarna var goda och att jag gillar sockerlösningen bättre än penslat ägg. Det gav en extra touch och sötma.

Fram med glittret för nu är vi redo att fira Lucia.

Vänta nu, tänker du kanske nu,hur gick det med julkakorna?! Ja, jo, nä det gick inte alls. När sista plåten med lussekatter var färdig så var vi det också. Vi orkade bara inte baka ut dem också. Men degen skulle ju enligt receptet vila länge så, så fick det också bli.