I boken finns recepten på chokladbiskvier och Sarah Bernhardtbakelser på samma sida. Enligt recepten så blir det dubbelt så många biskvier som Sarah Bernhardtbakelser och bilden visar att bakelserna är sååå mycket större än biskvierna. Spännande tänkte jag och lovade sönerna stora bakelser. Men nej, villfarelser och fototrick. Receptet till Sara Bernhardtbakelserna är bara hälften så stort och de två olika bakverken ser helt identiska ut när de är klara. Smaken är det däremot stor skillnad på. 

Till Sara B:s bakelser rev jag min hemmagjorda mandelmassa och blandade ut den med äggvita. Kakorna klickade jag ut på en plåt och formade dem runda. De blev lite hårda och krispiga och inte sega som biskvibottnarna. 

 
Fyllningen är en slags chokladtryffel gjord på choklad, smör och grädde. Den fördelade jag på bottnarna och ställde sen kakorna i kylskåpet så att de skulle stelna. Därefter smälte jag mer choklad tillsammans med kokosfett och doppade kakorna i det. Det blev mycket choklad över så jag måste baka något med choklad snart igen.  

Vi har haft bakelseprovarafton här hemma och provat både Chokladbiskvier och Sarah Bernhardtbakelser samtidigt.

Jag och äldste sonen gillade biskvierna bäst. Jag är lite besviken på Sarah B. Botten är för hård och, jag trodde aldrig någonsin att jag skulle säga detta om något men, krämen smakar för starkt av choklad. Den yngste sonen gillade den starka chokladsmaken bäst. Min kräm till chokladbiskvierna är ju inte heller helt toppen utan har, som jag berättat tidigare, en lite konstig konsistens. Men nu är jag kinkig. Bakelserna, båda sorterna, är ju egentligen toppen och riktigt smarriga! 

 
Enligt tidningen Hembakat är Sarah Bernhardtbakelserna ”förföriska små chokladtryffelbiskvier som formligen smälter i munnen”. Är det därför de heter som de heter? För att de är precis som hon var – liten och förförisk? Jag har googlat och hittar inget bättre svar. Någon som vet?