Igår ställde jag mig i köket och bakade inför mitt radioäventyr. Först ut var Polynéer. Det är en bakelse med deg uttryckt i formar, jag använde mig av mandelmusselformar, med en mandelmasseaktig fyllning.

Jag blandade ihop degen. Den är som en ganska vanlig småkaksdeg bestående av vetemjöl, socker, smör och en äggula. Degen skulle stå och vila i kylskåpet en stund och under tiden den gjorde det så blandade jag ihop fyllningen och smorde formarna. Det står att kakorna ska stjälpas upp direkt när kakorna är varma och trots att jag har väldigt värmetåliga fingrar så ville jag var säker på att kakorna skulle lossna lätt.

Fyllningen i Polynéer består av hasselnötter eller mandel som skulle skållas, skalas och malas. Jag valde mandelsmaken över nötsmaken av två skäl. Jag gillar mandel bättre än hasselnötter och att jag och många med mig är mer nötkänsliga än mandelkänsliga. Jag använde som vanligt mandelmjöl istället för hela mandlar och blandade det med äggvitor och florsocker till en lös och kladdig mandelmassa.

Det står i receptet att det ska bli 18 stycken bakelser och jag delade upp degen i 18 bitar + en bit som jag kavlade ut och sporrade i smala längder. Mina små klumpar tryckte jag sedan ut i formarna. Det räckte inte till 18 stycken utan jag lyckades bara få till 14, men mina formar kanske är större än dem som receptet från början är uträknat efter. När jag var färdig hade jag små skålar att fylla med smet. Max 2/3 av kakorna skulle fyllas och sedan skulle mina utsporrade längder läggas som kryss över som finish.

Jag ställde mina kakor i ugnen och satte klockan på 10 minuter. När den ringde så var Polynéerna långt ifrån färdiga utan såg fortfarande ut precis som de gjorde när jag satte in dem. Jag satte klockan på två minuter i taget och efter tredje omgången tvåminutare så plockade jag ut kakorna. Då hade fyllningen växt och putade upp som tjocka magar och degen hade fått lite färg.

Nu skulle de varma bakelserna stjälpas upp ur formarna och jag var orolig över att de skulle sitta fast eller att jag skulle råka trycka till dem när jag vände dem upp och ner. Med en kökshandduk och kakan upp och ner i ena handen bankade jag med en kniv med den andra. Vissa satt fast hårdare än andra men efter en stund hade jag lyckats få loss och vända upp alla kakorna. Det var bara en som föll ner på golvet och blev till smulor och mos.

Jag gillar Polynéerna, de påminner om mazariner, och mazariner och mazarintårta är ju gott. Det som fattas är sockerglasyren på toppen men jag tror att om man sätter sig i lugn och ro med en kopp kaffe och en Polyné så är jag rätt säker på att det blir en smakmässig hit.