Jag har sneglat på ingefärskakorna ett tag men inte riktigt tagit tag i det där att leta upp syltad ingefära i affären. När jag var och storhandlade häromdagen så stod det plötsligt burkar med just denna ingrediens på en hylla och ropade på mig. En burk hamnade snabbt i min redan överfulla vagn och nu har jag alltså bakat Ingefärskakor. Det var ingen stor burk med syltad ingefära som jag hittade och det passade mig bra för att jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på att göra med allt som blir över. Jag måste ju erkänna att jag inte heller köpt syltad ingefära förut för att jag inte riktigt visste vad det var jag skulle leta efter. Jag föreställde mig att det skulle vara småbitar i plastförpackningar ungefär som suckat och cocktailbär ligger förpackat. Så var det ju inte alls utan syltad ingefära är runda bollar med ingefära som ligger i någon slags söt sirapsliknande lag. Det doftar och smakar ljuvligt och starkt. Jag förflyttades meddetsamma till medeltidsmarknaden som vi besöker varje sommar. Jag brukar köpa hårda ingefärskarameller där. Det är ju en idé så god som någon! Jag kan ju kanske försöka mig på att baka ingefärskarameller till jul. Undrar om det ska vara syltad ingefära i dem? Hittar jag ett bra recept och kokar ihop karameller så lovar jag att jag återkomma om det senare.

Jag hackade ingefäran och blandade ner den i sockret och smöret som jag sedan innan rört mjukt och tillsatte mjölet och lite mald ingefära. Idag som så många andra morgnar börjar jag dagen med att ta ut smörpaketet ur kylskåpet och ställa det på vasken så att det ska bli mjukt. Jag har inte alltid planerat min bakdag så noga utan sätter mig ofta vid köksbordet och bläddrar i boken under tiden som sönerna äter frukost och gör sig redo för skolan. När jag hittat vad jag vill baka så är det smidigt att smöret redan är redo att bakas ut.

Degen som skulle ligga kallt en stund plattade jag till så att jag lättare skulle kunna arbeta med den senare. Jag vågade inte låta den ligga kallt så länge för att smöret i degen stelnar och blir hårt och enligt receptet så ska man breda ut den med en gaffel till en stor kaka. Jag började trycka och dra och smeta ut degen med en gaffel. Det var besvärligt och jag var otålig och ville mycket hellre kavla ut degen. Det kunde jag absolut ha gjort för att degen var smidig och inte alls kladdig. Men jag ville inte riskera att behöva tillsätta mer mjöl om kaveln skulle fastna så jag andades djupt och började dra med gaffeln metodiskt fram och tillbaka över degen. Det var inte så svårt egentligen och snart hade jag en stor kaka på bakplåtspappret. Det framgår inte av receptet hur tunn degen skulle tryckas så jag körde lite på känn.

Kakan skulle sedan gräddas i ca 13 minuter. Jag satte klockan på 8 minuter, sedan på 3 och sedan på 1 min innan jag plockade ut dem. Meddetsamma skar jag upp den stora kakan i mindre bitar. Det skulle bli trekanter och jag började med att skära på snedden (jag vet inte varför jag skulle göra det svårare än nödvändigt) och fick till märkliga bitar som jag sedan lyckades rädda till trekanter.

Ingefärskakorna fick stå kvar på plåten på spisen och svalna och sönerna smakade efterhand som de kom hem. Mmm goda! Tyckte yngste sonen och stoppade snabbt i sig så många han kunde innan jag hann säga stopp. Den äldre sonen var som vanligt lite svalare i sitt omdöme men tyckte även han att kakorna hade en god och annorlunda smak. Ingefäran passar riktigt bra som smaksättare i kakor, det blir inte bara sött och sliskigt utan även starkt.