Jag vill säga Tack till er som peppat mig igår och idag.

Efter att jag erkänt att det är tungt just nu och gnällt och tyckt synd om mig själv så bestämde jag mig för att pausa och inte tänka på bakning alls idag. Jag åkte iväg på en utflykt i höstsolen tillsammans med äldste sonen. Det var härligt, vi lunchade, pratade, promenerade och hade det jättemysigt. När jag kom hem hade jag fått nya krafter och nytt mod. Jag ville baka!

I flera dagar har jag haft en deg liggande i kylskåpet. Den blandade jag ihop tidigt en morgon innan jobbet för att den skulle vara redo att bakas ut den när jag kom hem igen. Det står i receptet att den mår bra av att vila kallt någon timme. Men inte trodde jag att den skulle få ligga så många timmar som det blev. Jag var duktig den morgonen och plattade till degen ordentligt för att den skulle vara lätt att kavla ut när jag senare skulle ta ut den stenhårda klumpen och det är jag glad för nu. Degen var också väl inplastad men jag tänkte varje gång jag öppnade kylen att den kommer snart att bli dålig eller börja lukta lök eller något annat från kylen. Jag var faktiskt irriterad på den. Men nu är den utbakad. Hurra!

Degen skulle bli Helenabakelser. Det är ett enkelt men tidskrävande recept och kakorna påminner mycket om Polynéer. Först gör man som sagt degen som ska vila. Därefter kavlar man ut den och klär formar med den. Jag letade runt i skåpen och hittade en lagom stor glasburk som jag kunde stansa ut runda kakor med. Kakorna stoppade jag i engångsformar. Det gick smidigt och degen hade en grymt bra konsistens. Den blev inte kladdig även om jag fick kavla ut den flera gånger och så var den lite seg. När formarna var klädda så blandade jag fyllningen. Det ska vara hackad, skållad och mald mandel eller så kan man som jag ta mandelmjöl. Detta blandas med florsocker och äggvitor. Det stod att jag skulle ta tre små äggvitor så jag började med två normalstora. Det var för lite så jag knäckte ett ägg till. När jag delade det så spillde jag ut hälften av äggvitan på vasken. Så det blev väl allt som allt tre små äggvitor mängdmässigt i fyllningen tillslut. Det blev för lite ägg och fyllningen blev fast och var besvärlig att få ner i formarna men jag orkade inte knäcka och dela ett ägg till och riskera att fyllningen blev allt för lös istället. Jag fick trycka och kleta med fingrar och skedar för att få det jämt istället.

Jag sparade lite deg till dekorationen av kakorna. Egentligen så ska man sporra smala längder och lägga ett kryss på varje kaka. Jag lade dubbla kryss så att det blev åtta ben ut från mitten. Sen rullade jag små bollar och tryckte till dem så att varje kaka fick en spindel med kropp och huvud på sig. De såg sådär ut innan gräddningen.

Av ren vana satte jag ugnen på 200 grader. Det var för varmt så jag fick stå och vifta lite med ugnsluckan innan jag satte in plåten med Helena-spindlar. Efter receptets rekommenderade 20 minuter var kakorna inte färdiga utan de fick stå fem minuter till. När jag tog ut dem så hade de jäst upp och spindlarna hade blivit tydligare men inte tydliga nog. Så när kakorna svalnat blandade jag till glasyr och gav spindlarna lite karaktär. Jag började baka lite sent och nu är jag trött och det syns på spindlarna. En del blev riktigt fina men några fick bara ögon. Jag har inte smakat på dem. Men jag räknar med att de är goda. Polynéerna var ju det och dessa är i princip samma. Risken finns att de är lite torra eftersom att fyllningen var så fast. Just nu har jag inte lust att smaka på dem men jag återkommer med ett smakutlåtande senare.

Halloween är på intågande och i morgon får jag förstärkning i köket. Det ser jag fram emot!