Jag hade sedan länge tingat ett recept till pappas födelsedag. I boken finns bakelser med det märkliga namnet Munkekapper. Vad är det för ett namn? Så konstigt. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttala det. Vad syftar det på? Någon som vet?

Jag gillade fotot i boken och jag gillar mandelmusslor som fylls med sylt och grädde och jag älskar hjortronsylt. Det här receptet såg jag fram emot att baka. Nu är inte Munkekapper mandelmusslor. Inte alls. De bara påminner om dem på fotot i boken. Men principen är densamma. En god kaka ska fyllas. Munkekapperna ska inte fyllas med grädde utan med crème fraiche. Men mandelmusselformar används vid tillverkningen av Munkekapperna. Men formarna ställs upp och ner. Same, same, but different.

Min barndom bjöd på blåbär och hjortronsylt som farmor skickade till oss från Norrland och jag har även ett svagt minne av att jag själv varit med på minst en hjortronplockartur på någon myr någonstans för länge sedan. Jag ser skog, gummistövlar, hinkar farmor och fastrar och mamma på huk bland bären framför mig. Är det en dröm, eller en sanning? Jag vet inte men jag kallar det barndomsminne.

Jag gjorde degen som är en lättare variant på smördeg och kavlade ut den till en mindre fyrkant. Sedan vek jag in hörnen på den som ett kuvert, vände den upp och ner och lade in den i kylen att vila i en timme. När timmen gått så kavlade jag ut min deg till en stor fyrkant på bakbordet och stansade ut runda bitar. Jag letade runt i skåpen efter en passande storlek och hittade en såsskål som mormor målat en gång. Så nu var inte bara farmor och hjortronsylt inblandat i dessa bakelser till pappa utan även mormor.

Vi hade en liten släktträff där i köket, farmor, mormor och jag och vi hade det riktigt trevligt ihop.

De utstansade kakorna penslades med vatten och doppades i strösocker. Jag doppade bara utsidan för att jag tänkte att om sockret smälter så fastnar kakorna på mandelmusselformarna. Det var inte helt tydligt i receptet om båda sidorna egentligen skulle doppas nämligen. Med sockret uppåt lade jag cirklarna ovanpå de upp och ner-vända mandelmusselformarna och tryckte till. Ett tips är att vara försiktig när man trycker till så att degen INTE kommer in under formen. Hälften av mina Munkekapper var lite svåra att få loss eftersom att jag klämt åt lite nitiskt och formen bakats in i bakelsen.

Degen fick kavlas ut flera gånger innan den var slut och jag lade varje gång de lösa bitarna ovanpå varandra i en hög. Smördeg ska bli frasig och får inte knådas ihop utan bitarna ska ligga i lager. Jag tror att kakorna blev bättre och bättre ju fler lager de fick.

När degen var slut och plåten full skulle kakorna stå och vila i minst en kvart innan de gräddades. Detta för att de skulle hålla formen i ugnen. Några av mina kakor verkade inte ha förstått det där att de faktiskt hade fått vila för de fluffade och puffade upp i alla fall, men de flesta blev torra, frasiga och fina skålar redo att fyllas.

Precis innan servering på pappas födelsedag så klickade jag i crème fraiche och hjortronsylt. Detta smakade så bra! Den frasiga kakan med sockret utanpå var fantastiskt gott till fyllningen. Mmmm!!!

Jag gillar Munkekapper. Mycket.