Äldste sonen fyllde 16 år och han hade beställt morotskaka till firandet. Jag försökte lite försiktigt att få honom att välja en kaka baserad på zuccini istället eftersom att kylen är full av koloniodlade sådana. Men han var bestämd med att det just var morötter som gällde på hans kalas.

Vi googlade runt efter morotskaka och efter en stund hade vi ett par recept som vi gillade. De var bara de att de var ganska olika. Ett innehöll rapsolja och bakpulver, det andra smör och bikarbonat. Något kryddades med lime och ett annat med ingefära. Tillsammans satte vi oss ner och skrev om de båda recepten till ett nytt som passade oss och chansade på att det skulle bli bra.

Det blev det, men inte utan besvär på vägen...

Sonen satte igång att skala och riva morötterna under tiden som jag vispade ägg och socker poröst med elvispen. Därefter blandade vi ihop de torra ingredienserna och blandade ner dem i smeten varvat med oljan. Till sist rörde vi i morötterna och bredde sedan ut den goda smeten i en bakplåtspappersbeklädd braspanna. Efter en kvart i ugnen hade kakan växt och såg hög och fluffig ut. Vi hjälptes åt att dra kakan av plåten och lägga den på ett galler istället. Långpannan behövde svalna snabbt eftersom att vi hade ytterligare en sats smet som skulle gräddas.

Så långt frid och fröjd.

Nu till smörkrämen, toppingen.

Jag har haft mycket besvär med smörkräm under mina Bakodyssédagar. Det har blivit katastrof mer än en gång och denna gång var det sonens lugn som räddade situationen.Jag var inte riktigt med och övervakade när han blandade samman smör och philadelphiaost. För att få en smörkräm mjuk och jämn måste smöret röras mjukt först och därefter klickar man i osten lite i sänder. Nu blandades allt samman på en gång vilket resulterade i en smörklumpig smet som inte var ätbar. Trots att vi körde länge med elvispen var fettklumparna fortfarande kvar.

Vid detta laget var hetsiga jag beredd att kasta alltihop och börja om. Sonen, som är begåvad med mycket lugnare gener än sin mamma, plockade fram silen och pressade istället all gegga genom den tills vi hade en slät och fin kräm. Därefter siktade han i florsocker och blandade i fint rivet limeskal. Utan hetsiga utrop och kalabakik hade han gjort en fantastiskt god kräm. Bra jobbat!

En långpannekaka gick åt på festen, en halva tryckte ungdomarna i sig när de andra gästerna gått hem och resten tog särbon med till jobbet att glädja arbetskamraterna med. Detta är en riktigt god och mycket saftig morotskaka. Toppingen blev lite för mjuk och mer florsocker skulle nog göra den lite fastare så att man kan skära upp kakan i snygga bitar.

Men jag är mycket nöjd med vårt ihopkokade hemma-recept och rekommenderar er att baka det ni med.

Morotskaka i långpanna

ugn 175 grader, 15 minuter

Kakan:

• 4 ägg
• 4 dl socker
• 4 dl vetemjöl
• 2 dl solrosolja
• 2 tsk bakpulver
• 2 tsk bikarbonat
• 1 ½ tsk vaniljsocker
• 1 nypa salt
• 1 ½ tsk kanel
• 1 tsk kardemumma
• 1 tsk mald ingefära
• 6 dl fint rivna morötter

Vispa ägg och socker pösigt. Blanda samman de torra ingredienserna och häll detta varvat med oljan ner i äggs/sockersmeten. Rör sist i morötterna. Häll smeten i en långpanna som du klätt med bakplåtspapper. Smörj gärna kanterna så att kakan lätt lossnar. Grädda mitt i ugnen på 175 grader i ca 15 minuter. Låt kakan svalna.

Smörkrämen:

• 300 g smör
• 400 g philadelphiaost
• 6 dl florsocker (öka gärna mängden om du känner att krämen blir för lös)
• 2 lime

Riv limeskalet fint. Rör smöret riktigt mjukt och arbeta sedan ner philadelphiaosten. Klicka i lite ost i taget och rör ordentligt så att det inte bildas smörklumpar. Använd gärna elvisp. Sikta i florsocker. Om krämen känns för lös är det bara att tillsätta lite extra florsocker. Smaksätt till sist krämen med livmeskalet.

Bred krämen över kakan och skär den i rutor.

Servera och njut!