Häromveckan bakade jag Bruna bröd. Det är en liten rund småkaka med pärlsocker på toppen. En sådan där kaka som passar att ligga på en assiett bredvid en gammaldags liten kaffekopp på fat. Ni vet sådär när det finns speciella extra små och fina, nästan stärkta, servetter till. Så ser bruna bröd ut.

Först satte jag igång med att hacka mandeln ganska fint. Det skulle inte bli mjöl men inte heller vara för stora bitar. Därefter blandade jag degen. Jag bestämde mig för att bara göra halva receptet för att det inte skulle bli för många kakor. På detta vis fick jag bara användning av ett halvt ägg så jag fick vispa ett lite lätt innan jag kunde ta halva. Jag har upptäckt att flera recept vill ha farinsocker istället för strösocker så nu har jag varit i affären och skaffat hem det. Min deg blev lite torr först men efter att lite extra ägg blandades i så fick jag till en fin konsistens och kunde rulla ut längder. Jag skar ut slantar och tryckte dem i pärlsocker innan jag lade dem på en plåt och skickade in dem i ugnen. Jag vågade inte lägga dem för tätt eftersom att jag inte hade en aning om ifall de skulle flyta ut under gräddningen eller inte. Det gjorde de inte. En sak de inte heller gjorde som förbryllade mig mycket var att de inte luktade illa. Det var en halv tesked hjorthornssalt i degen och det brukar lukta riktigt illa under gräddningen. Nu kände jag bara en svag doft när jag plockade ut första plåten och därefter ingenting. Hm, skumt.

Jag bad sönerna och min mamma att smaka och komma med ett utlåtande om de Bruna bröden och de var överens om att de är för hårda. Det är konstigt att de är så hårda för hjorthornssalt brukar ju hjälpa till att göra kakor extra spröda. Jag tycker att de bruna bröden har en helt okej småkakssmak men jag tycker att de är lite tråkiga.