Jag bakade som sagt snodda wienerbröd förra fredagen som jag därefter gav bort som fredagsmys. Samtidigt bakade jag även en Borgmästarkrans av halva wienerbrödsdegen. När de snodda kakorna låg på sin plåt och jäste var det dags att ge sig på kransen. Fyllningen, som består av mandelmassa blandat med äggvita, hade jag förberett i någon av kavlingspauserna då degen vilade i kylen.

Nu kavlade jag ut degen till en stor rektangel på 20 x 50 cm och bredde ut fyllningen i mitten. Därefter vek jag den i tre delar på längden och sen tog det stopp. Ibland är jag riktigt dum. Det är lika bra att erkänna det. Jag läste receptet flera gånger och tittade på fotot av Borgmästarkransen men kunde bara inte förstå hur de ville att jag nu skulle gå till väga. Det står ”Skär degen med vass kniv i tre delar på längden. Låt dem hänga samman i den övre kanten. Fläta ihop dem löst. Forma kransar.” När polletten fallit ner så kan jag inte förstå mitt problem. Men just där och då var jag helt bortkollrad. Som tur var kom jag plötsligt, och helt på egen hand, på hur jag skulle göra och då gick det snabbt och lätt att fläta samman min krans.

När jag bakade Karlsbaderkransen för ett tag sedan så önskade jag att jag hade placerat något i mitten för att behålla kransens form under gräddningen. I receptet till Borgmästarkransen så ber dem en faktiskt att göra just detta. Jag funderade en stund på vad jag skulle kunna ställa där i mitten som skulle tåla värmen och kom sedan på den briljanta idén att ta min hålform med avtagbar kant. Jag plockade bort kanten och placerade min krans i den noga insmorda innerdelen av formen. Efter 90 minuters jäsning penslade jag kransen och skickade in den i ugnen på 250 grader. Efter ca halva tiden, 10 minuter, täckte jag den med bakplåtspapper för att den inte skulle bli för mörk på ovansidan.

     
När kransen svalnat vände jag den upp och ner och lossade den från formen. Kakan hade jäst över kanten och formen hade bakats fast men med lite lätt lirkande så lossnade den lätt. Jag tyckte att den såg lite trist ut så jag piffade upp den med lite glasyr och sockerhjärtan.

Vi provsmakade kransen senare samma kväll och jag blev förvånad av konsistens och smak. Detta smakade inte wienerbröd fast att det var exakt samma deg. Eller jo, det gjorde den men konsistensen var en annan och därför blev upplevelsen också något helt annat. Detta var som vetebrödens Rolls Royce. Smörig och otroligt saftig på insidan och frasig och hård yta. Och så en söt mandelmassefyllning mitt i. Gott. Prova att baka denna istället för vanligt vetebröd. Det lönar sig.