Nu var det länge sedan jag bakade wienerbröd och kvar bland recepten som ännu inte blivit bakade fanns Snodda wienerbröd och Borgmästarkrans. Enligt receptet skulle det bli två kransar av en deg så jag tänkte att min deg kunde räcka till båda sorterna.

Först skar jag upp 300 gram smör som jag delade upp i tio skivor. De fick ligga framme under tiden som jag blandade samman degen. Jästen löste jag upp i kall mjölk. Det går lite trögare att lösa upp i kall vätska men det går och när saltet kommer i så hjälper det till med smältningsprocessen. Jag tillsatte även socker och sedan var det dags för mjölet. Jag vet inte varför men jag kom på mig själv att blanda degen för hand. Jag fick med armkraft ihop en fin deg i alla fall och lät den vila i kylen en kvart.

Wienerbrödsdegen stjälptes upp på bakbordet och jag började kavla. Jag mindes inte att degen var så stor sist och jag hade också ett minne av att det var omständigt att baka wienerbröd. Det var nog för att vi var två nybörjare som bakade tillsammans den gången då vi bakade Spandauer till Mumsmumsklubben. Nu gick det lätt och snabbt. Visst degen ska kavlas, vikas och vila flera gånger men jag tycker att det var lätt.

Efter första utkavlingen lade jag ut smörskivorna på halva degen och packade in dem i degen. Jag kavlade jätteförsiktigt, nästan tryckte ut degen så att den inte skulle spricka. Jag fick lite luftbubblor mellan smöret och degen som jag försiktigt stack hål på utan att låta smöret sippra ut. Därefter vek jag den i tre delar och lät den vila i kylskåpet. Efter tre omgångar kylskåpsvila var avklarade var det dags att baka ut mina vridna kransar. Degen var jättefin och smörlagrena syntes tydligt. Jag kände mig stolt över mig själv och var helt säker på att denna gången skulle wienerbröden bli bra.

Jag vek degen så att den var ganska tjock och sporrade därefter ut smala remsor som jag tvinnade och snurrade ihop. Jag gjorde åttor och snurror och knutar. Två plåtar fick jag ihop och nu skulle kakorna jäsa i 90 minuter.

Receptet på vaniljkräm finns under Spandauer och under tiden som wienerbröden jäste kokte jag den. Det är vetemjöl, mjölk, ägg och socker som ska sjuda tills det förvandlats till en tjock kräm. Det var lite svårt att veta när krämen var tjock nog och jag var hela tiden rädd att den skulle skära sig så jag vispade frenetiskt och lyfte av grytan från värmen emellanåt för att stoppa kokningen. När krämen svalnat hade den intagit en perfekt konsistens och jag smaksatte den med vaniljsocker och färgade den gul med karamellfärg. När jag sträckte mig efter den gula färgen som står i en låda högt uppe på en hylla i mitt skafferi så blev jag kärleksbombad. Lådan tippade och små rosa sockerhjärtan regnade ner över mig, skåpshyllorna och golvet. Jaha, vill ni vara med så får ni det tänkte jag och plockade ner paketet med hjärtan från hyllan. Det som var kvar i paketet fick bli dekoration på kakorna.

När kakorna jäst färdigt penslade jag dem med lite uppvispat ägg, klickade kräm på dem och skickade in dem i ugnen. Jag lät dem stå lite längre än vad receptet sa för att vara säker på att de skulle bli färdiga. Wienerbrödskammarna jag bakade för länge sedan blev ju en katastrof. Jag lyckades sedan återuppliva dem och har nu lärt mig att wienerbröd bör värmas i ugnen innan de ska serveras. Jag vet inte hur de gör på bagerier för att kakorna ska hålla att ligga i en affär en hel dag och ändå vara frasiga och fina. Tips är att ge wienerbröden en andra gräddning i 200 grader under några minuter när de kommer ut ur frysen, då blir de som nya. Så räddade jag kammarna och så gör jag även denna gång. Jag fräschar i detta nu upp några vridna kransar till mig och sönerna som fika efter en rolig tur i pulkabacken.

När kakorna svalnat ringlade jag glasyr över och sprinklade på rosa hjärtan. Kakorna blev fina och goda och jag packade snabbt ner ett gäng i en burk och skickade iväg dem till några vänner som fick wienerbröd som fredagsmys.

Mmm, det här är gott! Frasiga, varma med mjuk vaniljkräm och söt krispig glasyr ovanpå. Jag njuter.