Torplyckor, som blev ”Nickotorpslyckor”
Mamma däremot bakade hundratals kanelbullar till festen som vi sedan fikade på eftermiddagen samtidigt som vi spelade brännboll. Hon bakade många jättegoda kanelbullar och några mindre goda kanelbullar. De senare var gjorda på specialmjöl och skulle passa veganer och samtidigt vara glutenfria. Jag smakade inte dem men enligt hennes egen utsago så var de stenhårda och oätliga. Det var tråkigt för hon lade verkligen ner mycket möda på dem.
Till festen bakade jag dock några olika småkakor. Jag valde recept som inte innehöll nötter men där det skulle bli många kakor. Min släkt är nämligen väldigt stor. Farmor och Farfar fick 11 barn, som alla kom på festen, dessa barn har fått 23 barn (om jag räknat rätt) och dessa barn i sin tur har fått…. ja, jag vet inte hur många barn. Alla kusiner kunde tyvärr inte komma men vi var i alla fall (med respektive) sisådär 65 stycken som träffades, lekte, tävlade och åt ihop.
Först bakade jag Torplyckor. Det är enligt boken ”en enkel vardagskaka med god rågsmak”. Och ja, jag får hålla med, det var en lättbakad småkaka som innehåller extra grovt rågmjöl, vetemjöl, margarin, socker och vaniljsocker. Min deg blev lite torr så att jag blandade i 25 gram extra smör för att få den att hålla ihop när jag rullade den till fingertjocka längder. Längderna skar jag sedan i fem centimeter långa bitar och tryckte till med en gaffel. Kakorna flöt ut lite när de gräddades och det gjorde de nog på grund av det extra smöret tror jag. Mina lyckor blev inte lika snygga som på fotot i boken men de blev goda och klart godkända. Torplyckorna är ju vid detta laget uppätna för länge sedan och nu när jag skriver detta så visar det sig att jag har glömt att fin-fotografera dem. Så tråkigt! Jag har som vanligt fotograferat under tiden jag bakade men det är ju inte riktigt samma sak.
Eftersom att Torplyckorna serverades på den stora Nilssonska släktträffen och eftersom att min farfar är född på det lilla fina torpet Nickobacken i Björkfors (där jag bott några gånger när vi hälsat på där uppe i Norrland) så kallar jag nu dessa kakor härmed och framöver för Nickotorpslyckor.


