Denna fantastiska sensommar! Vi är inne i mitten av september och solen skiner och det är 25 grader varmt ute. I kolonin är skörden större än någonsin och varje dag den senaste veckan har vi hämtat hem kassvis med plommon och päron. Päronen är saftiga och mycket goda. Jag tycker bäst om päronen när de fortfarande är lite hårda. Problemet är att jag har hundratals plommon som mognar samtidigt och lika många som blir övermogna – samtidigt. Jag har kokat päronmos i två omgångar och idag har jag även bakat en päronpaj.

Jag är nybliven student. Pluggar på heltid och jobbar deltid. Just ikväll har jag en rapport att skriva, ett kapitel i en bok om offentlig förvaltning att läsa, samtidigt som yngste sonen ligger sjuk på soffan och bokklubben är på väg hit för en första träff efter sommaruppehållet.

Lite mer än väldigt stressad fick jag ändå för mig att Bakodyssén var redo att göra en insats mitt i röran. Under tiden som äldste sonen värmde rester i mikron till kvällsmaten så skalade jag päron. När maten var uppäten satte jag igång på riktigt med min paj-to-be.

Denna paj är alltså ren hitte-på. Kanske smakar det underbart, kanske blir det bara sådär. Äckligt kan det ju inte bli i alla fall tänkte jag där jag stod i köket och bakade helt på måfå.

Ingefära och päron, det är en matchning, det vet jag, så jag blandade mina tärnade päron med just detta och lite socker och fördelade det hela i en ugnsfast form. Päronen vätskade sig lite och såg nästan inlagda ut. Mmm, godis.

  

Det fanns varken tid eller ork att leta reda på något recept till degen så jag försökte komma ihåg hur jag gjorde när jag bakade Marias äpplekaka med fikon och mandel till sonens födelsedag för några veckor sedan. Det blev ungefär detsamma. Dock blev det lite för lite deg/smet till att börja med så jag blandade till lite extra innan jag var nöjd. När smeten var klar bredde jag den över päronen med en slickepott.

Tjoff och pang! så stod där en paj färdig att gräddas. Alltihop hade tagit mindre än en kvart.

Jag tänker att det nog är absolut godast med vaniljglass till päronpajen, men jag hade bara vaniljvisp hemma så det fick duga. Bokklubben diskuterade Cecilia Samartins Drömhjärta och åt päronpaj med god aptit. Vi var helt överens om att boken var bra och pajen lika så. Gott gott! Äldste sonen som också gjorde tummen upp för detta hastverk konstaterade att päronpaj känns bättre för tänderna än äpple- och rabarberpaj. Framförallt den senare känns sträv och som om den fräter på emaljen. Päronen lämnar munnen frisk och fin.

Jag undrar nu hur päron har kunnat lysa med sin frånvaro i mitt bakliv tidigare. En ny favorit är här och jag kommer att prova att ha dem i muffins och andra bakverk framöver. Hoppas att nästa års skörd blir lika stor som den blivit i år.

Päronpaj med ingefära

frukten:

• ca 1 kg skalade päron

• 2 tsk manlen ingefära

• ½ dl socker

pajdegen:

• 2 ½ dl vetemjöl

• 2 ½ dl havregryn

• ¼ dl ljus sirap

• ½ dl socker

• 200 g smält smör

Skala och dela päronen. Blanda dem med socker och malen ingefära och lägg allt i en ugnsfast form.

Blanda de torra ingredienserna till degen och tillsätt sedan sirapen och smält smör. Rör ihop och fördela degen jämt över päronen.

Grädda pajen mitt i ugnen på 200 grader i ca 30 minuter eller tills ytan är gyllenbrun och knäckig.