Jag förstår inte varför jag envisas med att använda hjorthornssalt. Det luktar ju så att jag nästan svimmar av äckelkänslor varje gång jag bakar med det. Nästa gång SKA jag byta ut det mot bikarbonat eller bakpulver. Jag SKA.

I måndags när jag storbakade fem sorters kakor till skolstarten så bakade jag även Jannagårdskakor. Det är en lite platt, spröd kaka som lätt går sönder. När jag plockade fram ingredienserna upptäckte jag att jag inte hade tillräckligt med kokos hemma för att göra en hel sats av receptet men bestämde mig för att baka ändå och gjorde halva. Alla recept går ju inte att dela men detta gick fint. Det speciella med Jannagårdskakor är att fettet i degen är hälften smör och hälften kokosfett. Fettet rörs mjukt med sockret och sedan blandas både potatis- och vetemjöl i tillsammans med kokos och hjorthornssaltet. Degen blev lös och kladdig men gick ändå att rulla till små bollar.

Det står specifikt i receptet att kakorna inte får ligga för tätt. Jag lade 15 bollar på varje plåt och det blev för tätt i alla fall och en del av kakorna flöt ihop. Men det gjorde inte så mycket, de gick lätt att bryta isär. Kakorna skulle vara inne i ugnen tio minuter men efter åtta tog jag ut dem för att jag tyckte att de började bli för mörka. Det osade rejält av hjorthornssalt och jag var rädd att doften/smaken inte skulle ha hunnit försvinna ur kakorna på den korta gräddningstiden. Men som tur var så fanns ingen hjorthornssaltsförnimmelse kvar alls när kakorna svalnat.

Jannagårds kakor är väldigt flarnlika, till äldste sonens förtjusning. Han har verkligen fastnat för flarn och säger lite då och då att jag borde baka fler flarn. Nu finns det inte så många flarnrecept kvar i boken, jag har snart betat av alla. Mmm! Flarn! Utropade han och stoppade snabbt ett i munnen. Den var god tyckte han men inte så seg som vissa andra flarn som jag har bakat och därför inte riktigt lika godkänd. Men nu är ju egentligen inte heller Jannagårdskakorna några flarn. Det bara ser så ut.

För första gången tycker jag att hjorthornssaltet verkligen har gjort det den ska. Nämligen att få kakorna riktigt frasiga. Jannagårdskakorna är frasiga på det där sättet som riktigt bra Drömmar är. Det blev jag glad över för jag har varit lite besviken flera gånger förut.

Jannagårdskakorna kändes jättefeta som nybakade och bakplåtspapprena var våta av smör/kokosfett. Lätt onyttigt. Men det ska väl kakor vara. Nu när det gått några dagar och kakorna legat till sig så tycker jag att de är jättegoda. Man får vara försiktig i hanteringen av dem för att de går väldigt lätt sönder men de smakar jättegott! Tur att vi gav bort de flesta.