Jag kände mig lite trött idag så jag bläddrade länge i boken innan jag bestämde mig för vad jag skulle baka. Jag ville göra något ganska enkelt.
Jag bestämde mig för att baka ingefärsflarn eftersom att det
överst i receptet står
”Spröda men hållbara flarn som går fort och lätt att baka.”
Det lät perfekt så jag satte igång.

Det är ganska lite av varje ingrediens så smeten var bara en klick som var väldigt kladdig.
Först tog jag fram bakplåtspapper av gammal vana men läste sen att jag skulle smörja och mjöla plåten. Det borde ju vara någon finess med det så jag tog bort pappret igen.
Därefter skulle jag bre ut 7 cm runda kakor på plåten.
Det var svårt.
Det var nästan omöjligt.
Kladdig smet klibbade fast på mina händer och på kniven jag använde att bre med.
”Andas djupt mamma”, hörde jag äldste sonen säga någonstans långt borta utanför min frustrationsbubbla.

Nåväl, tillslut fanns det i alla fall 20 stycken små platta prickar fördelade på två plåtar och jag skjutsade in den första i ugnen.
Fem minuter senare tog jag ut dem och det såg bra ut så jag fortsatte att följa instruktionerna.

”Lossa kakorna med vass kniv och böj eller rulla dem genast”.
Mina kakor satt inte alls fast och det var ju bra men att rulla dem var en omöjlighet. Det gick ju knappt att flytta på dem utan att de smulades sönder. Jag försökte försiktigt lägga dem på mina små kavlar för att böja dem men det fungerade bara inte utan de sprack och blev smulor. Jag tog ut andra plåten lite tidigare för att se om de blev segare och mer lätthanterliga av det. Men, nej.
20 kakor blev 11.

Ovanpå alltihop så smakar de mjöl. Mjölad plåt var ingen hit direkt. Det hade varit så mycket bättre med bakplåtspapper för då hade jag sluppit förflyttningsmomentet.

Två gånger har jag nu bakat misslyckade flarn. Det finns fyra eller fem flarnrecept kvar att baka och jag ger inte upp.
Endera dagen ska jag bjuda på goda och fina flarn!