Jag minns inte jättemycket av hemkunskapen i skolan, men någon gång på högstadiet fick vi fylla en skiss av en lägenhet med husgeråd och möbler (vi klippte och klistrade ur en Ikeakatalog) och räkna ut en hushållsbudget. Annars minns jag mest den dunkla korridoren utanför hemkunskapssalen där vi stod hela klassen och väntade på att bli insläppta. Hemkunskapssalen låg i samma korridor som skrivmaskinssalen. Vår skrivmaskinsfröken kallade vi för Läderlappen (jag minns inte hennes riktiga namn) för att hon jämt var klädd i djurmönstrade kläder och i skinn, hon hade stort hår och var sminkad. Hon såg inte ut som de andra lärarna utan hade sin egen stil och ämnet i sig var lite udda och lätt onödigt tyckte vi. Inne i hemkunskapssalen stod vi två och två i de uppradade köken och lagade mat enligt strikta regler och recept och svor sedan över att det var så otroligt noga i vilken ordning man skulle diska glas och bestick och kastruller.

En gång bakade vi bakpulverskorpor. Varför jag minns just bakpulverskorporna vet jag inte, kanske för att jag därefter gick hem och bakade dem igen några gånger, för att de är så lätta att baka och för att de är så goda.

Alla de torra ingredienserna, vetemjöl, kardemumma, socker, bakpulver blandas med smör till en grynig massa innan mjölk eller grädde blandas i och alltihop knådas ihop till en deg. Jag hade lite vispad grädde stående i kylen och den spädde jag ut med mjölk för att få till rätt mängd och min deg blev seg och lätt att arbeta med. Nittio små bollar rullades ut och fyllde två plåtar som stoppades in i ugnen i åtta minuter. När de kom ut var de torra och fina på utsidan och det var dags att dela alla bullarna med en gaffel och sedan sänka värmen och rosta dem i ugnen tills de fått färg och kändes torra. Jag lät tyvärr mina skorpor stå lite för länge. De hann bli bruna och det skulle de inte bli. Mitt minne av bakpulverskorporna från hemkunskapen var att de var ljusa, nästan vita, små skorpor.

Trots färgbesvikelsen så smakade skorporna i alla fall rätt och äldste sonen fick en ny favorit. Han som älskar hemkunskap har dock inte haft privilegiet att få baka sådana i skolan. Men nu kan han få baka dem här hemma istället så många gånger han vill. Han får gärna baka dem snart, för de jag bakade åts upp i en hast och jag glömde finfotografera dem.