Till gårdagens barndop hade jag som jag redan berättat bakat blå Prinsessbakelser. Jag bakade såklart även prinsbakelser. Prinsbakelserna är smördegsrullar fyllda med apelsinsmakande mandelmassa och jag gjorde det lätt för mig för en gångs skull. I frysen hade jag ett paket färdiga smördegsplattor som blev över när jag bakade en grönkålspaj för ett tag sedan och den plockade jag fram nu. Enligt receptet så ska man kavla ut fyra smördegsplattor till en storlek av 18 x 25 cm. Den storleken (minst) hade fyra plattor utan att jag kavlade så jag blev lite fundersam. Kanske hade smördegsplattor en annan form och var mindre på åttiotalet. Antagligen var det så. Jag kavlade ut alla sex plattorna som fanns i paketet men tog undan två för att baka ytterligare ett recept när jag ändå var igång. Mina fyra plattor blev till en stor fyrkant som jag vek dubbel innan jag bredde fyllningen över och rullade ihop allt till en korv.

Fyllningen var lätt att blanda samman och den hade jag förberett tidigare på dagen. Riven mandelmassa med rivet apelsinskal och äggvita blandades samman till en smet. Jag tyckte att den blev lite torr så jag pressade ut lite apelsinjuice också.

Rullarna penslade jag med äggvita och tryckte därefter fast mandelspån ovanpå. Jag tycker att äggvita är ett dåligt klister när det gäller mandelspån. Eller så är det så att mandelspån inte vill, trots att receptmakarna gärna vill det, fastna på kakor. Jag har bakat många recept med mandelspån nu och de har en förmåga att mest vilja ligga bredvid på plåten istället för på kakorna. Bäst blir det om man trycker fast dem ett och ett och det har jag oftast inte ro till att göra.

Prinsrullen blev så lång att den inte fick plats plåten. Jag läste på i receptet och skar sedan rullen på mitten med ett snett snitt. Jag ville göra rätt så att jag säkert skulle få ut tillräckligt många bitar till kalaset och slippa fult spill. En kvart i ugnen och kakan såg okej ut. Men efter någon minut blev jag osäker. Var den verkligen färdig. Den såg lite blöt och kladdig ut och smördeg ska ju vara frasig. Hm. Jag stoppade in plåten igen och lät kakan gräddas några minuter till.

Två saker blev fel tänker jag.

1. Jag skulle inte ha vikt smördegen dubbelt utan antingen så skulle jag bara ha använt två plattor eller så skulle jag brett fyllning på hela och rullat den som en rulltårta.

2. Kakan skulle ha gräddats längre tid och gräddats samma dag som jag serverade den och inte på kvällen innan. Smördeg ska vara frasig och när frasigheten släpper så blir det segt och kladdigt.

Ja, ni hör. Jag var inte jätteförtjust i just dessa bakelserna. Fyllningen var väldigt söt men fruktig av apelsinen. Om de bara varit en gnutta krispiga så kanske jag hade gett dem ett högre betyg men som det var nu så tror jag faktiskt att jag misslyckades.

Några i dopföljet gillade dem och några höll med mig. Vilken tur att smaken är olika. Lite nyfiken är jag på om jag kan göra dem bättre. Jag börjar se slutet på recepten i boken och det är väl därför jag tänker i tankar som att göra om och baka på nytt.