Petit-chouer och Petit-choukrans – inget för sockerälskare
För länge sedan när min mormor fortfarande fanns här hos oss så brukade jag hjälpa henne att duka och ibland baka när hon skulle ha kalas. Några gånger hjälpte jag även henne att laga mat och en gång ville hon äta tunga. Det var det märkligaste jag har tillagat i mitt liv. En hel kotunga direkt på stekpannan! Eller det är så jag minns det i alla fall. Kanske skars den i bitar först. På den tiden åt jag kött och minns att jag smakade på en liten, liten bit och konstaterade att det inte var en konsistens som passade mig. En annan gång så bakade jag Petit-chouer hemma hos mormor. Jag hade aldrig hört talas om sådana bakelser förut och var förundrad över bollarna som var helt ihåliga inuti. Mormor satt där i sin rullstol och dirigerade hur jag skulle göra och hur det skulle bli. Därefter spelade vi säkert yatzy. Det gjorde vi alltid.
Det var den gången jag gjorde Petit-chouer och sen har det aldrig blivit av igen. Jag har sett på mästerkockar och bagare på tv som har byggt höga krokaner av fyllda petit-chouer och många gånger sagt att ett sådant torn vill jag också bygga. Jag hade planer på att göra en krokan till studenten som vi firade i juni och sen en till sonens konfirmation men det blev inte riktigt så. Det får bli vid ett annat tillfälle.
För några dagar sedan så gav jag mig på att baka Petit-chouer för andra gången i mitt liv. När jag ändå höll på så bakade jag även en fylld petit-choukrans också. Det är faktiskt ingen skillnad på de två. Det är utseendet som skiljer och att det är mandelspån på toppen på kransen.
Jag satte fart och gjorde degen. Det är en knasig deg där man först kokar upp vatten och smör och sedan blandar i mjölet under kraftig vispning. Det blir först en lös smet som snabbt tjocknar och blir en seg deg. Den ska sedan svalna innan man fortsätter så jag åt frukost med sönerna under tiden den kallnade. Sedan skulle tre ägg blandas i ett och ett. Det var tungt att röra ner äggen men tillslut hade jag en blank lätt seg deg framför mig som var helt perfekt att spritsa. En deg ska räcka till 15 petit-chouer eller till en krans på 20 cm i diameter. Jag gjorde 6 stycken bollar och spritsade resten av smeten till en krans. Sedan var det bara att skicka in alltihop i ugnen och hoppas på det bästa. Det står att man inte får öppna ugnsluckan de första tio minuterna så jag vågade inte öppna förrän efter tjugo när bollarna var färdiga. Kransen fick stå kvar i ytterligare tio minuter. Både bollarna och kransen var jättefina när de kom ut men efter några minuter så sjönk de ihop och såg lite ledsna ut. Jag undrar om de skulle stått ytterligare lite i ugnen. De smakade färdiga och var lätta och ihåliga men jag har ingen riktig referens hur de verkligen ska vara.
Bollarna klippte jag hål i samma kväll med en sax så att jag kunde spritsa in vispad grädde smaksatt med lite vaniljsocker. Jag stoppade även in nyplockade röda och svarta vinbär och jordgubbar i bakelserna och siktade florsocker på toppen.
Mm, så goda de såg ut! och så besvikna vi blev. Det är ju inget socker i kakorna och det står förvisso att de kan göras helt sockerfria och kalorisnåla, men lite smaklösa var de allt för att vara bakelser. Petit-chouerna i sig smakar faktiskt ingenting. Jag och sönerna åt vars en pliktskyldigast mest för att kunna recensera dem.
Efter den besvikelsen har kransen stått på en tallrik under plast i mitt kök och förgäves ropat: hallå! Se mig! ska inte jag få bli god och fin snart?! Jag har gått förbi den många gånger, flyttat runt den, men har inte velat ta itu med den.
Så ikväll (innan kakan skulle bli dålig och gammal) vispade jag grädde som jag smaksatte med mycket mer vaniljsocker än sist, delade kransen och fyllde den med grädden och bär. Istället för att sikta florsocker så ringlade jag rikligt med glasyr ovanpå tårtan och strödde sist över mandelspån. Jag var noga med att ge kransen mycket socker och det gav resultat. Petit-choukransen blev betydligt godare än Petit-chouerna. Men visst, vill man äta en kaka som inte är söt så är detta ju ett alternativ. Fast jag tycker att hela grejen med kakor är att man vill ha något sött, annars kan man ju låta bli.