Maffigt kanelbullekors till konfirmanden

Vetelängder i flera former (flätade släta och klippta) bakade jag för ganska länge sedan nu. Boken insisterar även på att jag ska baka fler, fast som kransar. Så det var ju lika bra att sätta igång.
Jag gav mig på torrjäst igen. Det har blivit misslyckat några gånger när jag bakat med det men jag tänkte göra helt rätt denna gången och blanda jästen med mjölet och ha varmare degvätska än vanligt (40grader). Hushållsassistenten åkte fram och jag blandade alla torra ingredienser i bunken men sparade hälften av mjölet för att kunna hälla i det efterhand. Smöret smältes och mjölken värmdes. Jag har ingen baktermometer och har svårt att uppskatta temperaturer på degvätska så när den kändes varm chansade jag och hällde i den i mjölblandningen och satte igång maskinen. Lite nervös var jag för jag har ju som sagt var haft några misslyckade jäsningar förr. Jag ville väcka jästen, inte döda den. Länge och väl fick assistenten jobba innan jag tog bort degkroken och lade en handduk över bunken.


Jag hade en vision i huvudet av ett mycket väldekorerat konfirmationskors gjort av vetedeg. Jag har sett fina dekorerade bröd gjorda för fest och ville göra något fint själv. Så jag satte mig i hängmattefåtöljen på balkongen och googlade kors och skissade sedan upp hur jag ville ha det. Det blev en ganska avancerad variant och jag tänkte att jag åtminstone kunde ha skissen som idé och riktlinje. Till min glädje så hade degen jäst jättefint när jag kom tillbaka till köket och jag kunde glatt stjälpa upp den på bakbordet och sätta igång med mitt verk.


Jag tänkte att mitten på korset skulle vara en biffig klippt bulle och började med att göra en kanelbullerulle. Dvs jag kavlade ut en rektangel, bredde på en kräm gjord av smör, socker och kanel och rullade ihop. Jag skar först ut några höga kanelbullar och gjorde en spiral av resten av rullen bitarna placerade jag ut på en plåt. Jag klippte spiralen och vek ut klippen åt sidorna. Jag ändrade och vek dem på ett annat sätt och sen på ett tredje. Nej, det såg inte bra ut. Jag tog en kniv och skar av ovandelen på bullen så att det klippta försvann. En liten snurra fick ligga på toppen och täcka såret istället. Min skiss var som jag trodde lite för ogenomtänkt och svår så jag improviserade undertiden jag byggde. Jag kavlade ut smala längder som jag fyllde med kräm, rullade och sen flätade ihop. Ren vetedeg blir ju lätt torr och tråkig så jag ville ha fyllning i så mycket som möjligt. Det blev lite kladdigt att hantera så smala och fyllda rullar men det gick. Flätorna fick binda samman de utplacerade kanelbullarna och så nöp jag till ordentligt i ändarna så att allt skulle hålla ihop.


När jag var färdig så var jag nöjd med mitt verk. Korset såg jättefint ut och fyller en hel plåt.   

Det fanns deg och kanelbullar kvar så jag satte snabbt ihop en flätad krans också. Efter en andra jäsning så penslade jag allt med ägg och gräddade kransen/korset i nedre delen av ugnen i ca 20 minuter.

Korset vred på sig lite och är lite skevt men det ser ändå maffigt ut. Det här var kul. Jag vill baka fler kanelbullefigurer och lära mig olika flätningar och avancerade mönster!


Nu återstod den stora utmaningen -att få in korset i frysen. Vetebröd blir så fort torrt så korset måste frysas med detsamma och det var alldeles för stort för att få in i min lilla frys.

Efter att ha flyttat över korset (väldigt försiktigt) på en något mindre bricka och möblerat om i särbons frys så fick korset plats där. Skönt! Jag var lite nervös där en stund. 

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*