Kryddskorpor, energikick i trädgårdslandet

Det är kolonitid. Solen strålar och hängmattan är upphängd. Idag efter gräsklippning och lite grävande i landet drack vi hallonsaft och åt den halvan av kokoskakan (se mitt inlägg ”rejält med kokos” ) som fanns kvar i frysen. Jag var inte så överdrivet förtjust i den när den var ny men nu var den jättegod. Jag är nog lite snabb att döma ibland. 

 

Förra året hade vi alltid en burk med havrekakor eller någon annan torr kaka i en burk i vår kolonistuga att ta fram när det kom besök eller när man behövde snabb energi. I år står jag så klart för småkakorna själv och en burk med Kumminskorpor finns redan på plats.

Häromdagen bakade jag kryddskorpor med tanke på kolonin. Dessa skorpor har inga kryddor i sig så namnet är lite knasigt. Men de innehåller sirap och på något sätt så ger sirapen en lite kryddig ton. Enligt receptet så kan man blanda i antingen russin, mandlar eller apelsinskal. Jag valde både russin och mandel som jag hackade ganska fint. 

 

Efter en stunds knådande av degen så hade den en fin konsistens och skulle rullas till längder. Det var svårt. Rullarna sprack upp som om det var luftfickor i den. Hur jag än tryckte till och kramade rullarna så delade den sig. Jag har upplevt detsamma när jag bakat Biscotti. Det blir alltid tillslut bra ändå men det är lite besvärligt just när man håller på. 

 

Mina kryddskorpsrullar jäste upp fint i ugnen och när de var färdiggräddade skar jag upp dem meddetsamma. De två första längderna skar jag lite tokigt men sen fick jag snits på det och skorporna blev tjusiga. Alla andra skorprecept i boken kräver eftertorkning i ugnen, men dessa var snabba och enkla. De var sega och lätta att skära upp när de var varma men så fort de svalnat var de hårda. Många, jättebra och goda skorpor blev det. Perfekt för kolonidagar. 

 

Comments

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*