Kokosdrömmar, någon annans dröm

Jag har inte skrivit om kokosdrömmarna som jag bakade för ett tag sedan. Jag vet inte riktigt varför jag har låtit dem passera förbi så obemärkta men jag antar att det är för att de inte föll mig i smaken. Vanliga drömmar är ju gott men eftersom att kokos lätt kan ta över i både smak och konsistens så var jag lite avvaktande inför denna varianten. Precis som i vanliga drömmar så innehåller receptet hjorthornssalt, vilket ju oftast gör småkakor extra spröda. Det behövde dessa om de skulle bli drömmar eftersom att kokoskakor har en tendens att bli lätt sega i annat fall.

Degen som var väldigt kladdig ändrade konsistens efter en stund i kylskåpet och gick sen att rulla. Rullarna hade samma tendens att spricka upp som kryddskorporna (se inlägget,Kryddskorpor, energikick i trädgårdslandet)  så jag fick rulla försiktigt.


Jag delade upp degrullarna i så många delar som det står i receptet och det blev väldigt små kakor. De växte lite i ugnen men inte så värst mycket. Jag önsketänkte efter ungefär halva gräddningstiden att kokosen gjorde något med hjorthornssaltet, för det doftade fortfarande gott i köket. Ungefär samtidigt som tanken tänktes slog stinkbomben till och köket fylldes av ammoniakångor!

Kakorna ser fina och drömlika ut men de är som sagt väldigt små. Första omgångens kakor är drömljusa men en aning sega och jag tyckte mig kunna ana en vag smak av hjorthornssaltet i dem. Inte bra, inte bra alls! På grund av detta lät jag den andra plåten stå kvar i ugnen lite längre och de kakorna blev lite mörkare men också torrare och ganska hårda.

En familjemedlem gillade dem, en annan tyckte sådär och jag tyckte njä. Jag gav bort dem.

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*