Recept nummer hundra är bakat! Vilken milstolpe! Jag gör en liten dans…

Full rulle i köket en helt vanlig torsdagskväll. Jag vispade ägg och socker poröst, sönerna hackade lök och andra grönsaker. Mandelspånen räckte inte till och jag fick hacka mandel (det fanns färdigskållade i paketet från Dr Oetker), sönerna pressade vitlök och hackade citrongräs och plockade fram limeblad. Jag blandade ihop smeten, bröade formen och särbon dukade middagsbordet. Min kaka skickades in i ugnen och kokosmjölken i grytan kryddades med chili. Allt på en gång i ett enda virrvar av dofter och smaker i vårt smala kök. Thaigryta med ris och Toscakaka stod på menyn.

Jag hade inte lust att baka något med grädde men ville ändå få till något tårtaktigt för att fira nummer 100 så då passade Toscakaka bra. Det är mycket smör, först 100 gram i smeten och sedan 100 gram i toppingen så det är en fet och mäktig kaka. Annars är det inte speciellt svårt att baka den. Tricket är att man först gräddar kakan halvfärdig i ungefär 25 minuter sen tar man ut den och brer på toscakrämen. Ingredienserna till krämen blandas i en kastrull på spisen och man måste röra hela tiden så att den inte bränns. Jag fick i lätt panik byta kastrull mitt i för att jag trodde att jag bränt smeten, men det klarade sig. När toscan väl är uthälld över kakan ska alltihop gräddas i tio minuter till eller tills toscan fått färg. Jag satte först klockan på fem minuter och sen på två minuter i taget för att jag skulle vara säker på att inte missa att ta ut kakan i tid. Vi åt samtidigt som jag varannan minut reste mig för att titta till kakan i ugnen. Jag fick sätta timern många gånger för det tog tid innan toppingen fick färg. Efter sju-nio minuter snurrade jag på kakan. Min ugn är inte bara sned och lutar utan den gräddar ojämt också. Det är ok, bara man vet om det och är beredd.

Kakan fick stå och svalna ett tag i väntan på att Hela kändis-Sverige bakar skulle börja. Mamma och pappa tittade in en stund och det passade ju väldigt bra för de var här och jobbade som Bakodysséns allra första smakpanel den 1 februari när jag bakade Punschnäbbar. Nu fick de, 117 dagar senare, med sig Toscakaka hem och fick agera smakpanel även till bakverk nummer 100. Mamma tyckte att den var mycket god och saftig men där var någon smak i den som hon inte riktigt kände igen. Jag vet inte riktigt vad det var som var annorlunda än annan toscakaka men jag tänker att jag kanske inte lät själva toscan bli knaprig nog. Far min slukade sin bit i ett nafs!

Kl 20 satt familjen på rad i soffan och tittade på när andra bakade kakor och glufsade i oss den mycket mäktiga och saftiga och söta och väldigt goda Toscakakan. Jag blev lätt illamående efter en bit (den var förvisso ganska stor) men de andra tog mer än gärna om och hade lätt ätit upp hela om jag inte stoppat dem. Jag läste på framsidan av någon skvallertidining i affären häromdagen att någon från hela kändis-Sverige bakar sagt att bakning är som att trolla! Ja, kanske det kanske. Jag tycker att bakning är kemi och kemi är ju nästan som trolleri så…

Tänk att jag redan bakat så många recept! Tiden flyger iväg och det känns lite sorgligt. Jag vet att det är långt kvar och många recept kvar att baka men jag hänger inte riktigt med. Jag får nog sätta mig ner och tänka och känna efter vad jag har lärt mig och hur det egentligen är att hålla på med detta projektet. Lär jag mig något eller ångar jag bara på? Jag har inte hunnit reflektera alls. En sak vet jag och det är att jag inte hinner göra så många Maria-aktiga kakor. Alltså kakor med en twist som är roliga eller blodiga eller bara har något speciellt tema. Jasonkakor och en folkmassa har jag ju i och för sig gjort, men nu är det ju inte heller projektets andemening att baka balla kakor. Jag bara saknar det lite och får tänka på att vara lite mer Maria i mitt bakande framöver.