Som jag redan berättat så satte jag igång att baka Halvmånar meddetsamma efter att Plättbakelsesmeten tagit slut. Jag hade planerat att baka Halvmånarna men jag behövde ju också rädda Plättbakelsebaket.

De båda bakelserna bygger på samma smet och den andra omgången gjorde jag lite tunnare genom att blanda i något mindre vetemjöl. Plättjärnet var varmt och det gick mycket lättare att bre ut smeten i plättlaggen denna gång. Jag fick dock kämpa och röra och peta med en sked tills jag hade runda plättar i järnet. Bilden nedan visar den första smeten jag gjorde.

Halvmånarna ska till skillnad från Plättbakelserna vara helt naturella. Ingen smaksättning med socker och mandel mitt i gräddningen, utan järnet ska stå 8 minuter i ugnen tills kakorna fått fin färg. Därefter ska de ligga och svalna platt på ett galler. Kakorna blev fina men jag var lite orolig för hur det skulle gå att halvera dem när de kallnat. Jag trodde att de skulle spricka.

När kakorna svalnat lade jag ihop dem två och två med en tesked äpplemos mellan. Därefter delade jag kakorna i hälften och jag hade inte alls behövt oroa mig för att de skulle spricka. Det gick hur lätt som helst. Nu började jag istället oroa mig för att kakorna skulle bli mjuka och soggiga.

Nästa moment var att blanda samman florsocker och vatten till en smidig, men inte för lös, glasyr och täcka ovansidan av kakorna med den. Till sist toppade jag med syltade apelsinskal som jag hackat till små bitar.

Halvmånarna var jättefina och jag bjöd äldste sonen på dem där han satt framför datorn på sitt rum. Han stoppade skeptiskt en i munnen och tuggade. Sedan blev ögonen stora och förvånade. Han tuggade lite till och jag stod tyst och tittade på och kunde inte avläsa honom alls.

När han svalt utbrast han ”Oj, det förväntade jag mig inte! Det är så många lager, så många konsistenser. Krispig kaka, jättemjukt innehåll och så glasyren som är söt och så de där apelsinerna. Det här är GOTT.” Jag blev jätteglad. Både för att halvmånarna är goda och för att han formulerade en nyanserad recension utan att jag behövde dra den ur honom.

Efter hans utlåtande skyndade jag mig att smaka jag med. Jag håller med honom, de är jättegoda. Halvmånarna känns verkligen som bakelser, till skillnad från en del recept under den kategorin i boken. Jag tycker att de är i klass med Katalanerna som de säljer på konditoriet här i närheten. Jag tror nog minsann att de kvalar in på Bakodysséns topp 10- lista.

Efter provsmakningen hade jag många kakor kvar och jag visste inte riktigt hur jag skulle förvara dem. Jag ville behålla lite av hårdheten i kakorna men samtidigt ville jag inte att de skulle torka ut. Jag lade dem i en burk. Skulle locket på eller skulle locket vara av? Jag beslutade mig för att lägga på locket lite löst så att kakorna kunde andas men inte bli dammiga. Det fanns dock ingen chans att de skulle hinna bli dammiga. Dagen efter var de lika goda, lite mjukare än då de var nybakade, men inte alls blöta. Efter ytterligare en dag var de fortfarande jättebra och sen var de slut.

Mitt eget plättjärn ser tjusigt ut med sitt trähandtag men det går ju inte att stoppa i ugnen. Jag får se mig om efter ett nytt så att jag kan baka halvmånar fler gånger. Du ska få tillbaka ditt, Helena, så att du också kan baka dem.