Redan igår kväll ringde små spöken och andra läskiga figurer på dörren. Jag öppnade dörren med ett stort BUUUU! Och de små varelserna hoppade högt och skrek till. Vi får väl se om det dyker upp fler utklädda Halloweenfirare ikväll.

Vi har firat Halloween stort i många år tillsammans med barnens bästa vänner. Hemmet har noga pyntats med spindelnät och spindlar och pumpor och levande ljus och vi har sminkat oss och olika dräkter har tillverkats och gått i arv efterhand som barnen växt upp. I år har min yngste son, som är den mest drivande i utklädningen, rest bort och det blir inte den sortens Halloweenfirande hemma hos oss ikväll. Det känns lite sorgligt men vi får ta upp den traditionen nästa år, kanske. Tiden då mina barn går bus eller godis börjar ju rinna ut. De stora gick med som moraliskt stöd förra året och de små är inte små längre…

Däremot så firade vi ju ganska stort genom att baka en massa härliga halloweeninspirerande kakor häromdagen. Först ut var Mandelmuffins med spritsad hjärna på toppen. Mums filibabba.

Det blev full aktivitet kring muffinsen och det var jätteroligt. Först skulle mandelmassan rivas grovt och sedan skulle ägg blandas i och smeten skulle röras smidig. Därefter hälldes mjöl och bakpulver i och smeten var klar. Det blev en diskussion om hur mycket en tesked är när bakpulvret skulle hällas i. Rymmer en vanlig tesked lika mycket som ett teskedsmått? Är det en struken sked eller en rågad sked i så fall. Jag fick leta en stund för teskedsmåttet har en förmåga att försvinna, vilket det hade gjort denna dag. När jag till slut hittade det kunde vi konstatera att en rågad vanlig tesked är detsamma som ett teskedsmått. Så vet vi det.

Länge diskuterades det även vilka muffinsformar som skulle användas. Skulle det vara de veckade eller de i papper? Det står att man ska använda aluminiumfolieformar i receptet och det står också att de ska smörjas och beströs med lätt krossade mandelspån. Det var lite förvirring i köket den dagen så jag hittade inga mandelspån. Vi fick vara utan och vi bestämde oss även för att använda både hjärtmönstrade pappersformar och randiga veckade. Hjärtmönstret passade inte så bra men det fann vi en lösning på.

Hur mycket skulle muffinsen jäsa upp? Hur många skulle vi göra? Många beslut skulle tas och för mig kändes det skönt att höra att alla de där frågorna som jag i vanliga fall ställer mig själv när jag bakar även ställdes av ungdomarna. Hur ska man veta? Det skulle bli 12 muffins och det hälldes upp smet i något färre för att formarna var smala men ganska höga. Vi kunde ha gjort ännu färre för att muffinsen jäste inte upp över kanten på formarna och vi fick ta till saxen och klippa av kanterna högst upp när kakorna var gräddade och svalnat.

Under tiden muffinsen svalnade på ett galler inne i vardagsrummet organiserades det en pysselhörna i soffan. Hjärtan passar inte på Halloween och måste därför täckas över. Vi klippte ut pappersremsor och letade fram lim och svarta tuschpennor. Fem pennor hittade jag och alla var dåliga och nästan slut. Det var uppenbarligen länge sedan jag tecknade. Alla gav sig på att måla dödskallar och alla klagade på sneda tänder, näshål som blev upp och ner och hur dåligt det gick. Men när formarna var klara så såg de fantastiska ut. Nu skulle bara hjärnorna på plats också.

Ny frenesi. Allt gick i hundranittio den dagen och googlandet efter bästa smörkrämen tog fart. Vilket recept var bäst? Amerikanska recept och ingredienserna mättes i cups. Det var bara att leta fram cups måtten och så blandades det ihop hjärn-rosa smörkräm. I receptet de hittade skulle det vara vanlijarom och då dög inte vaniljsocker inte. Men i sponsringslådan från Dr Oetker hittade vi vaniljarom i en liten påse. Om ni ska göra helt vit glasyr så använd inte sådan för den är lite brunfärgad. Det spelade inte oss så stor roll eftersom att vi ändå skulle färga krämen. Det Oooh:ades och Åh:ades över smaken på krämen. Den smakade verkligen mycket mer vanilj än om vi använt vaniljsocker. Själv tycker jag att den blev lite parfymig i smaken men de andra älskade den.

Det är svårt att spritsa! Utbrast äldste sonen efter en stund. Jo, tack, jag vet! Det fina med smörkräm är att om man spritsar fel så är det bara att skrapa av det, stoppa tillbaka det i spritspåsen och börja om. Det fick jag göra många gånger när jag spritsade muffinsrosorna till mammas födelsedag och det fick vi göra nu när vi spritsade hjärnor på dödskallemuffinsarna. Först hade vi för stort hål i påsen och hjärnsubstansen blev för korvig. Smeten förflyttades över i en ny påse som fick mindre hål och vi förfinade vår spritsteknik. Tillslut blev det ok. Muffinsarna hade behövt vara mer välvda uppåt. Det hade hjälpt till hjärnformen. Våra hjärnor buktar lite neråt.

Jag smakade en hjärnbeklädd mandelmuffin igår kväll och kunde konstatera att hjärnan smakade mest. Den tog liksom över. Själva muffinsen var mjuk och saftig och smakade tydligt av mandelmassan. Det var lite synd att jag inte letade ordentligt efter mandelspånen när vi bakade (jag hittade en påse i skåpet idag) för att de hade lyft smaken på kakan.