I lördags bjöd äldste sonen på en mycket god rabarberpaj. Till den serverades vaniljsås i mängder. Vi njöt alla av att kunna ta så mycket sås vi ville utan att skämmas och ändå blev det mycket över. Eller sås och sås förresten, den var så tjock så att det var mer som vaniljkräm. Igår bläddrade jag i boken för att hitta något bakverk som innehåller marsànkräm så att jag kunde använda upp överskottet av krämen och efter en stund hittade jag Chokladbiskvier.

Bottnarna till Chokladbiskvier består av mandel, socker och lätt vispad äggvita. Jag använde mandelmjöl och vispade mina vitor lätt skummande. Nu har jag återigen två äggulor över. Jag måste hitta på ett bra recept där man använder äggulor. Jag håller på att klura och experimentera på det.

Degen/smeten till bottnarna rörs ihop och klickas ut på bakplåtspapper. Det skulle bli trettio stycken men jag gjorde bara tjugofem för jag tyckte att de blev så pyttans små annars. Jag använde en sked att bre ut smeten med. Den fick jag doppa i vatten emellanåt för att inte smeten skulle fastna. Det var ett bra trick. Det stod i receptet att kakorna skulle formas runda och jag var lite slarvig med det för att ja g tänkte att de kanske skulle flyta ut och forma till sig i ugnen. Det gjorde de inte utan de har den formen de fick från början. Då vet jag det, biskvismet håller formen till skillnad från så många andra smeter och degar. Två plåtar med bottnar blev det och de var inne i ugnen sina 8 minuter var, helt enligt receptet. De fastnade lite på bakplåtspappret så att jag fick försiktigt peta loss dem med en kniv och sedan låta dem ligga och svalna på gallret.

Väl kalla skulle kakorna få fyllning på sig och den fyllningen består av smör som rörts smidigt, marsànkräm, florsocker, vaniljsocker och kakao. Jag tog fram smöret i god tid och lät det bli mjukt innan jag rörde det krämigt. Därefter kom jag till det kritiska momentet som jag ju hade sådant huvudbry över när jag bakade Windsorkakan. Det är inte lätt att blanda ihop vaniljkräm och smör. Det gick dåligt den gången och det gick inte bra denna gången heller. Det står i receptet att det ska blandas ihop. Sist vispade jag allt vad jag kunde med elvispen och det borde jag ha gjort nu med. Jag tog bara lite, lite vaniljkräm i taget och rörde noga innan jag tog mer och ändå är det fettkristaller i krämen. Det syntes redan när krämen var gul och det blev tydligare efter att jag siktat i de torra ingredienserna och krämen färgats brun av kakaon. AAAARGH! Vad är det jag inte förstår? Vad är det jag gör fel? Krämen är inte så katastrofal som kräm nummer 1 till Windsorkakan så jag beslutade mig för att ändå använda den. Vaniljkrämen var tjock och min chokladkräm blev väldigt seg vilket kändes lite skumt men det gjorde det lätt att bre den på bottnarna utan att kladda allt för mycket. Jag får ta en dag när jag bara blandar vaniljkräm och övar tills det fungerar. Om någon vet något bra knep så dela gärna med er av det. Det är tråkigt när krämen känns kornig i munnen när man äter en annars så god kaka.

Efter att krämen var på så fick kakorna vila i kylskåpet medan jag gav mig ut för att införskaffa choklad och kokosfett att täcka krämen med. På inköpsrundan passade jag även på att hämta hem ett gäng sponsrade ägg.

Väl hemma igen smälte jag både choklad och kokosfett i en skål i micron. De två hade olika smältpunkt och jag fick röra runt ordentligt för att få kokosfettet att lösa upp sig och blandas med chokladen. Jag trodde att det skulle bli klurigt att täcka kakorna i choklad, för att oftast när man följer recept så är toppingen beräknad så att den precis ska räcka. Min erfarenhet är att det brukar fungera att doppa de första kakorna, eller kolorna eller vad det nu är som ska doppas, och sen blir det kladdigare och klurigare för varje doppning. Denna gången var det varken kladdigt eller svårt. Chokladsmeten var väl tilltagen och jag höll i bottnarna och doppade lätt ner krämdelen i chokladen, vände kakorna rätt och satte dem på en tallrik. Sen fick de stå i kylskåpet och stelna. Jag är rätt säker på att konditorer och andra proffs som gör biskvier eller annat som ska doppas i choklad alltid har smält minst dubbelt så mycket mot vad som egentligen går åt och jag är förvånad och glad över att receptet var så bra. Nu blev det till och med mycket choklad över så jag får baka någon mer kaka med choklad inom de närmsta dagarna.

Yngste sonen och jag trängde ihop oss i soffan framför surfplattan igår kväll och kollade på Smartare än en femteklassare på svt play och mumsade på biskvierna. De är mycket goda trots krämens korniga konsistens och de ser fina ut. Det känns mycket bra att ha många goda biskvier i frysen att plocka fram när bakelsesuget tränger på eller när det kommer gäster.