Dags för schackturnering igen. Yngste sonen som gjorde bra ifrån sig på schackfyran var idag inbjuden att delta i konstcupen som hölls i konsthallen. På väggen ovanför sekretariatet hängde en favorit – Helene Billgren. Jag har beundrat hennes teckningar sedan jag fick upp ögonen för henne när jag läste animation på Konstfack. Den teckningen skulle passat så bra hemma hos mig.

Jag bakade schackrutor till sonen och hans två kompisar som också tävlade idag. Schackrutor har jag bakat många gånger förr både i originalutförande och som avklippta fingrar till halloween. Först gjorde jag en grunddeg som delades i två. Den vita degen blandades med vaniljsocker och den bruna med kakao. Först gjorde kakaon degen torr, sen när den väl var blandad var den kladdigare och svårare att rulla än den vita.

Mina fingrar, som är extremt känsliga för kyla och som lider av Raynauds syndrom hade inte hunnit hämta sig efter en cykelfärd genom regn och rusk, utan hade samma färg som degen. Det såg ganska nasty ut!

Fyra långa korvar rullades ut och lades samman på mitt bakbord och jag roade mig med att försöka få till en så fyrkantig och jämn form som möjligt. Efter en stunds vila, för mig i soffan och för längderna i kylen, skar jag lätt upp fina rutor som fyllde två plåtar. Den bruna delen blir torrare än den vita som är sötare men det är inget snack om saken. Schackrutor är gott!

Schackbarnen mumsade kakor mellan sina tuffa matcher och min lillkille var en poäng från att kvalificera sig till riksfinalen i Sunne. Han var otröstlig där ett tag och det är såklart synd om honom. Men mamman andades i tysthet ut. Det är väääldigt långt till Sunne.