Jag har bakat Sätoftakakor och det var riktigt kul. Att de sen inte smakade riktigt så som jag trodde att de skulle smaka var en miss men man kan ju inte få allt. Sätoftakakor är runda, sockriga platta kakor med korinter i. Korinter känns ju som om det hör julen till men jag vill inte påstå att jag tycker att dessa kakor är direkt juliga. Inte alls faktiskt.

Det gick snabbt att blanda ihop degen som består av mjöl, smör, vaniljsocker, bakpulver, och grädde. Det skulle vara kaffegrädde och det hade jag inte hemma utan jag löste det genom att ta hälften mjölk och hälften vispgrädde. Degen fick en bra konsistens och när korinterna också var iblandade så rullade jag den till längder som fick ligga till sig i kylskåpet en stund. Rullarna skulle sedan skäras ut i ca två cm tjocka pengaliknande bitar och plattas ut till stora tunna kakor. Jag vände kakorna i strösocker och när sockret kom på så var det lättare att dra i kakorna så att de fick sin slutgiltiga storlek på 8 centimeter i diameter.

Det blev två plåtar med kakor vilket var tur för att jag lät första omgången stå i ugnen lite för länge och kakorna var på väg att brännas. När plåt nummer två stod inne så fegade jag och plockade ut dem lite för tidigt. Kakorna är ändå fina och ser goda (om än lite mörka/ljusa) ut. Vilket de också är, men jag hade som sagt förväntat mig någonting annat av smaken. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är för någon slags kaka jag förväxlar Sätoftakakorna med. Det känns som om det är någon gammaldags kafferepskaka som jag blivit bjuden på hos någon gammelfarmor eller så. Jag vet inte. De som jag tänker på är platta och stora, kanske något större än de jag bakat. De är även hårt krispiga och något sprödare och har också det där sockriga knapret utanpå. Hm, kanske kommer jag på vad det kan vara för en slags kaka senare. Kanske  har jag drömt.