Nu ligger jag efter. Både i bakning och i rapportering och måste sätta fart. Lätt stressad vaknade jag redan kl 6.13 igår morse och då var det bara att stiga upp och starta dagen. Under tiden som sönerna åt frukost så blandade jag dagens första deg.  
Hela balkongen är full av äpplen från vår trädgård som jag måste börja använda och har därför nu bakat en Äppelkrans. Jag valde ut fyra stora Belle de Boscoop som jag skalade och rev. Äpplena mörknade omedelbart och blev brunsolkiga på bara en minut! Då fick jag hålla lite hemkunskap där vid frukostbordet och berättade för sönerna att om man häller citronsaft på skalade/skurna äpplen så mörknar de inte. Bra att veta när man gör fruktsallad (vilket vi i och för sig aldrig gör, men ändå). Jag blandade mitt äppelriv med kanel och socker som jag sen skulle ha som fyllning i kransen så det spelade inte så stor roll just här att de mörknade.Efter en halvtimmes jäsning tog jag upp degen på bakbordet och knådade den. Vilken konsistens! Den var seg som tuggummi men fastnade ändå inte på bordet. Helt perfekt. Jag tycker mycket om mitt bakbord men är lätt irriterad på kanterna som sticker upp för högt. Det är svårt när deg ska kavlas ut stort för då krockar kavelhandtagen med väggarna. Det är bra med en kant så att mjölet inte far all världens väg men den kunde varit hälften så hög. När jag bygger om köket får jag fundera på det där med ett nytt bakbord och designa ett som passar mig. 

 
När degen väl var utkavlad så fördelade jag äpplena längs långsidan och rullade ihop det till en tjock falukorvsliknande ring. Det var svårt att få till en snygg skarv och det såg irriterande fult ut. Men när jag skurit hack i hela kransen så var det ändå okej. Jag tänkte att en andra jäsning, pärlsocker och gräddning nog skulle dölja den fula ihopsättningen. Äpplena saftade av sig rejält och jag fick mer än en gång under jäsningen luta plåten och låta vätska rinna bort. Det hade varit smart om jag kramat ur äpplena lite lätt innan jag fördelade dem på degen. Jag ville att kakan skulle bli saftig men inte blöt.  

Kransen jäste upp fint och efter 40 minuter penslade jag den med äggvita och strösslade pärlsocker över. Jag glömde att sätta klockan men jag tror att den sedan gräddades i ungefär 25 minuter. Min Äppelkrans är väldigt fin, stor och pampig. Det doftar gott i hela köket. Den fula skarven växte inte bort helt utan syns fortfarande och om jag bakat den för att bjuda på något kalas (vilket den passar väldigt bra till) så hade jag jobbat på att få till ett snyggare avslut.

Äppelkransen är mycket god. Fyllningen är god och vetebrödet är inte alls sådär torrt som vetebröd kan bli. Glad är jag!