Nu har jag använt den lånade köksmaskinerna igen och nu har jag använt för mycket mjöl igen.

Till mitt försvar får jag då säga att det gick åt mindre mjöl än det stod i receptet men det var ju ändå jag som öste på mjöl för fort. Tråkigt för degen blev stum och fast. Och ovanpå det så gjorde jag dubbel sats. Jag funderade på om det skulle gå att dubblera mängden eller om jag skulle göra varje deg för sig och bestämde mig för det senare. Det var synd.

Efter mitt totalmisslyckade jästäventyr med Kumminskorporna så använde jag denna gång färsk jäst. Det gick ganska bra. Jästen fick kämpa med den hårda klumpen deg och lyckades resa sig någotsånär mycket. Den blev inte stor och fluffig och härlig som den borde, men den blev godkänd.

Gifflar stod på agendan. Eftersom att det är samma grundrecept till både Nöt- och Mandelgifflar så gjorde jag båda.

Jag har fått en mandelkvarn av en väninnas föräldrar. Tack! De har redan startat loppissäsongen och hittat en åt mig. Tyvärr har jag inte hunnit träffa min väninna på ett tag och kvarnen finns hos henne så jag använde den som jag lånat av mamma sedan tidigare. 

Hasselnötter skulle malas och blandas med socker, smör och ägg till en massa. Egentligen skulle det vara en kräm baserat på mandelmassa i Mandelgifflarna. Jag tog mandelmjöl och gjorde lika dant som med nötterna istället och smaksatte med fint rivet apelsinskal. Det blev gott. Rörorna fick stå och gosa ihop sig under tiden degen jäste.



För att få till trekanter att rulla till gifflar så kavlar man ut runda plattor och sporrar eller skär ut degen. Jag har ingen sporre, det är synd för det kanske hade sett fint ut. Jag säger kanske för det känns som om sporrspåren skulle försvunnit i andra jäsningen och i ugnen. Men jag sätter sporre på loppislistan så får jag undersöka en annan gång om det lämnas spår eller ej.

På bilderna i boken ser gifflarna ut på ett sätt och när jag rullat mina så såg de ut på ett annat sätt. Jag rullade flera varv och de såg inte så fina ut. De lyfte lite i framfliken när de jäste. På samma sätt släppte degen förra året när jag och sönerna bakade kanelbullemumier också. Jag borde kommit ihåg det och klämt till dem lite i framkanten. 

För att veta vilka som är vilka så garnerade jag nötgifflarna med antingen pärlsocker eller mandelspån och mandelgifflarna fick rivet apelsinskal på toppen. De sistnämnda doftade extra gott.



Nötgifflarna blev fina. Första plåten med Mandelgifflar ser tokiga ut. De fick en minut för länge i ugnen och har öppnat sig. Andra plåten passade jag noga så de blev bra.

Det är lite torrhetsvarning på gifflarna så de vinner på att serveras varma. Fyllningen blir också krämigare när den är varm. 

Om mina smaklökar får välja så röstar de för mandelgifflarna med apelsin.