En morgon nu under sommarlovet så satte jag en deg till mellanmålsbullar. Mammas gamla trotjänare till hushållsmaskin plockades fram och snabbt var degen gjord. Jag som alltid har knådat bull- och bröddegar för hand förut är som i himmelriket. Det är nämligen inte speciellt charmigt att röra ihop en deg med en trägaffel. Jag har alltid när jag stått där och kämpat mig blå med degen intalat mig själv att ”det här är bra träning för armarna”, vilket det naturligtvis också är. Men jag slipper gärna, så jag är så tacksam för den lånade maskinen trots att den är stor och hela tiden är lite i vägen i köket.
Mellanmålsbullarna innehåller keso och skulle ju då enligt receptet vara extra proteinrika, saftiga och goda. Det lät bra och jag såg fram emot att få bjuda sönerna på mellanmål lite senare på dagen. Min deg blev jättekladdig så jag tillsatte lite extra mjöl för att den skulle släppa kanterna.

Undertiden degen jäste gick vi till den nyrenoverade plaskdammen i vårt bostadsområde. Det har blivit en liten oas för både stora och små. Tänk vad lite vatten kan göra skillnad! Yngste sonen plaskade, äldste sonen lyckades för första gången ta sig runt hela dammen på sin alldeles nya enhjuling och särbon pratade med några vänner. Själv gick jag hem och knådade deg. Jag hade inte läst på ordentligt, igen, och trodde inte att bullarna skulle jäsa två gånger. Men det skulle de så jag var borta från socialiserandet längre än jag hade tänkt mig.

Bullarna bakades ut och jäste upp fint. Innan de gräddades skulle de penslas med antingen uppvispat ägg eller med mjölk blandat med socker. Det sistnämnda var något nytt för mig så det provade jag. Ytan blev lite söt av mjölken och sockret men annars vet jag inte helt vad det hade för någon funktion faktiskt. När bullarna var färdiggräddade så var de matta på ovansidan och såg lite tråkiga ut. Nästa gång återgår jag till att pensla bullar med ägg, det blir mycket snyggare då.

Mellanmålsbullarna var som de flesta kakor ur denna bok, väldigt små. Onödigt små faktiskt. Ska jag baka bullarna igen så ska jag göra dem betydligt större och så ska jag vara försiktig med mjölet. Bullarna blev fina och smakade gott men de blev torra och var bäst om de värmdes innan man åt dem. Jag hade tänkt ha dem som picknickbullar men det hade inte funkat och jag var lite besviken. Det blev en stor påse med många små bullar som åts till mellanmål och sen till frukost dagen efter. Vi skyndade oss att äta upp dem innan de blev för hårda.

Jag kan absolut tänka mig att baka dem igen. Om man lyckas med bullarna så tror jag att de är perfekta som mellanmål, både med och utan pålägg.