Det där receptet på ”billiga och bra maränger” har skavt i mig ett tag. Det är det enda som jag hitintills totalt har misslyckats med. 

Läs inlägget ”Fina och fula maränger”.

I mitt kylskåp låg idag en ensam äggvita i ett glas och liksom bara väntade på att jag skulle göra ett nytt försök att få till fina maränger av det där receptet.

Förutom att marängerna flöt ut och blev fula sist jag gjorde dem så smakade de illa eftersom att jag fick för mig att smaksätta dem med mint. De hade även en skum krispig konsistens som ingen i familjen gillade. Jag slängde faktiskt dem tillslut och hoppades på bättre resultat idag.

Receptet är enkelt. Vispa äggvitan och blanda sen ner socker, potatismjöl, vaniljsocker och hjorthornssalt. Smeten liknar inte maräng utan är väldigt sockergrynig och lite kompakt.För att få ut 30 stycken (sist blev det nog bara hälften så många) så var klickarna tvungna att vara jättesmå. Två plåtar blev det och jag satte in båda samtidigt trots att jag inte har någon varmluftsugn. Det gick bra och till min glädje så flöt marängerna inte ut som sist. De smakar sött och ser fina ut. 

Men… 

Hjorthornssalt är alltså inte min grej! Det luktar förfärligt av ammoniak när kakorna gräddas och det ger en sådan krispig konsistens att det känns som om kakorna poppar i munnen på mig. Som kolsyra. Ugh!

Jag är nöjd över att jag gav receptet en ny chans och att jag lyckades få marängerna söta och fina. 

Nu får jag ge mig på jakt efter någon som tycker om krispiga, kolsyrepoppande maränger, för hos oss går de inte hem.