Kokosrulle och dressinäventyr

Igår förmiddag innan dagens äventyr satte igång så bakade jag en kokosrulle. Det är en blek saftig rulltårta med vaniljsmakande smörkräm som fyllning.
Först vispade jag ihop marsankräm som jag lät stå i kylskåpet för att tjockna medan själva kakan bakades. Eftersom att jag redan stod där med handvispen i handen så tog jag det märkliga beslutet att vispa ägg och socker för hand. Det är jobbigare att vispa för hand än att ta fram elvispen, koppla in den, diska visparna och sätta in maskinen igen. Det går snabbare också. Men nu blev det så att jag ändå vispade för hand. Därefter blandade jag ihop de torra ingredienserna, kokos, potatismjöl och bakpulver och blandade ner dem i äggblandningen varvat med mjölk. Det blev en lös smet som jag bredde ut på ett bakplåtspapper i en braspanna och gräddade i 250 grader i fem minuter. Jag hade inte glömt att min ugn lutar men braspannan var svår att få rak. Vanligtvis så lägger jag en sked i framkanten mellan kakformen och gallret men med brasplåten var det svårt och jag visste på förhand att min kaka skulle bli väldigt tunn i ena sidan, så jag fick hålla koll så att den inte brändes vid. 

 
Efter fem minuter var kakan klar och jag fick be om assistans av sonen att hålla plåten när jag svingade över kakan och vände den upp och ner på ett sockrat bakplåtspapper.

Under tiden som kakan svalnade rörde jag smör och florsocker poröst och stod sedan och andades djupt och tog sats. För att nu skulle jag återigen, jag vet inte vilken gång i ordningen, blanda ihop vaniljkräm och smör. ”Klicka i lite marsan i taget” står det i receptet så jag tog det lugnt och blandade i en tesked kräm åt gången och tog några tag med handvispen innan nästa jag gav mig på nästa klick. Det tog lite tid men krämen bytte sakta skepnad framför mina ögon. Ett tag såg den klumpig och misslyckad ut – igen, så jag fick provsmaka. Nej, inga fettklumpar där inte, så jag fortsatte metodiskt att blanda ihop min smörkräm. När jag var färdig så hade jag en fast men fluffig vit smörkräm i skålen. Jag var tvungen att göra en liten dans! Så härligt! Ibland så hjälper det att ta sommarlov för att poletten ska trilla ner! 

 
Krämen bredde jag ut över min kaka som jag rullade ihop till en rulltårta. En bit av kakan stoppades i en burk som fick följa med på dressincykeläventyr på eftermiddagen. Hela familjen trampade ut på landet genom kohagar, skog och ärtfält tills vi kom till särbons gamla hemtrakter. Väl där höll han i en kort guidad tur bland 70-talshusen innan vi fikade vår mycket goda kokosrulle i gröngräset längs spåret. Därefter hoppade vi upp på våra högljudda springare igen och begav vi oss tillbaka genom det vackra landskapet. Vi tog en andra fikapaus halvvägs. På den rastplatsen pausade även ett par föräldrar till en gammal grundskole-klasskamrat till mig och de och deras barnbarn råkade cykla iväg med en dressin för mycket. Så där stod vi och såg vår ena dressin försvinna i fjärran! Hoppsan. 

 
Oss gick det dock ingen nöd på. Vi hade ju god fika med oss och en stund senare kom vår dressin tillbaka. De hade råkat få med sig en extra på släp efter sin cykel. De var visst ihopkopplade. Hm, vi sa inget… vi vinkade bara och sa tack. Men det var tydligen någon i vårt sällskap som hade säkerhetskopplat lite…

Det finns en halv kokoskaka kvar här hemma som jag stoppar i frysen till ett annat tillfälle eller helst ser att någon annan äter. Den är jättegod men också full av smör och vi behöver inte äta mer.  

 

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*