Häromdagen bakade jag Ajakakor. Det är småkakor som ska spritsas ut till små rosor och sedan läggas ihop två och två med gelé eller choklad mellan. Eftersom att äldste sonen är, som så många andra, mycket förtjust i Nutella så tänkte jag ha det som fyllning.Receptet är enkelt, det är bara att blanda ihop ingredienserna till en deg. Vis av tidigare sprits-äventyr med småkakedeg så visste jag att smöret måste vara jättemjukt. Jag micrade smöret precis så länge att det fortfarande höll ihop men ändå var krämigt. Degen blev mjuk och ganska lös och jag var mycket hoppfull inför spritsningen. 

 
Men, nej. Inte heller denna gång lyckades jag spritsa småkakorna. Det kan inte vara meningen att man ska spritsa sig blå för att ändå bara få ut en ärtstor klutt. Jag tror att 1945 när de flesta av dessa recepten skrevs in i Sju sorters kakor så använde man en annan slags sprits. Jag har för mig att jag någongång har sett en spritsmackapär i metall som ser ut som ett rör och med en pinne som man pressar med. Som en pump. Längst fram byter man ut munstycken som på en sprits. Ringer det några klockor? Har jag hittat på detta? Jag har googlat men inte hittat rätt. Jag behöver en sån!  

 
Jag tog av pipen, tryckte ut all degen ur spritspåsen och rullade små bollar av degen istället. Eftersom att kakorna skulle bli dubbla så gjorde jag dem hälften så stora som det var tänkt. Jag gillar små munsbitar och även dessa kakor ska ligga på kakfatet på söndagens Konfirmationsfest så då är det bra att det finns många. 

 
Jag visste inte om degen skulle flyta ut under gräddningen så första plåtens kakor lät jag vara bollar. De höll formen ovanligt bra så resten av kakorna plattade jag till innan de åkte in i ugnen. 

Det är värt att notera att Ajakakorna höll formen så bra. När andan faller på och man ska baka figurer så är det ju bra att veta vilka degar som passar och fungerar. De behöll också sin vita färg och ytan är slät och fin. Det hade säkert blivit fantastiska rosor om det bara hade gått att spritsa ut dem. 

 
När kakorna kallnat så smetade jag på Nutella och lade ihop dem två och två. Nu ligger de små godbitarna som istället för att vara som vackra rosor ser ut som små hamburgare, i en burk i kylen och väntar på att bli uppätna.