När jag i förra veckan bakade Karlsbaderbullar och Karlbadergifflar så fick jag många äggvitor över. Till den degen skulle jag ju använda fyra äggulor. En och en halv äggvita gick åt att tillverka mandelmassan som jag hade som fyllning i gifflarna men sen hade jag ju ändå mycket äggvita över. Då var det ju som upplagt för att baka Fina mandelmaränger.

Jag satte igång och skållade och skalade och strimlade mandel. Det var jobbigt att strimla och jag blev trött i handen av att krampaktigt hålla fast de pyttesmå mandlarna. Det tog sin lilla tid att få dem färdiga och jag tyckte att strimlorna var på gränsen till för stora. Därefter rostade jag mandeln i 8 min på 150 graders värme. Jag var rädd att jag skulle bränna dem så jag rörde ibland dem varannan minut. De blev jättefina och doftade riktigt gott när de var lite lätt bruna och färdiga.

Under tiden som jag rostade mandlarna så vispade jag äggvitorna till hårt skum . Äggvitorna hade jag , dumt nog, låtit stå framme på bordet i en skål när jag bakade ut gifflarna. Det såg ut som om det kommit mjöldamm i äggvitorna och nu var jag orolig för att det inte skulle gå att få till ett hårt skum. Det brukar ju stå så noga att skålen ska vara fettfri och torr och allt möjligt när man ska vispa äggvitor till maräng. Som tur var så det gick bra och mina äggvitor blev till hårt skum utan problem. Sedan siktade jag i florsocker och droppade försiktigt i en matsked citronsaft i äggfluffet och fortsatte vispa. I tio minuter skulle man vispa. Jag visste inte om receptet förutsatte att man vispar med elvisp eller för hand men jag fortsatte vispa längre än jag tänkt. Så fort florsockret kom i så skiftade marängen karaktär och blev glansig. Efter fem minuters vispning så skiftade den igen. Hela smeten blev med ens tjockare, krämigare, vitare och läckrare på något vis. Så häftigt att följa! När jag vispat länge och väl (med elvispen) blandade jag i mandeln som nu hunnit svalna efter rostningen.

Jag klickade ut trettio stycken maränger på en plåt med bakplåtspapper och satte in dem i ugnen. Efter 40 minuter tog jag ut kakorna. De var väldigt fina, fortfarande vita men på gränsen att vilja byta färg mot brunt och det ville jag inte vara med om igen och tänkte på marängerna jag bakade nyligen.

De här marängerna blev torra och frasiga utanpå men sega inuti. Kaaatjing! De smakar mandel och har en svag ton av citron. Så bra! För första gången någonsin känner jag mig nöjd och har lyckats på riktigt med hemmabakade maränger.