Idag valde jag bland olika sockerkakor och bestämde mig för att baka Tigerkaka.
Jag var så duktig och organiserad att jag blev helt stolt över mig själv. Jag satte på ugnen i tid, tog fram alla ingredienser, smorde och bröade formen innan jag började baka. Grundsmeten blandades snabbt ihop. I receptet föreslås att smaksätta den vita delen av kakan med vaniljsocker eller citron eller apelsinskal. Jag valde det sistnämnda. Den andra smeten smaksattes med kakao. Eftersom att jag även kramade i lite av apelsinsaften i den ljusa smeten för att få extra smak och att kakao suger åt sig vätska så blev det olika konsistenser på de båda smeterna.
Den ljusa var luftig o blöt och den mörka tung och degig.
På tigerkakevis varvade jag smeterna i formen och drog sen med en gaffel för att skapa marmorering.
Kakan skulle stå i ugnen i en hel timme och ungefär halvvägs fick jag lägga folie över för att den var på väg att bli för mörk på ovansidan.
När tigerkakan var färdig vände jag meddetsamma upp den på sockrat papper och lät den svalna med formen över.

Sen kom det spännande ögonblicket när det var dags att skära upp kakan. Den ser väldigt trist ut utanpå och jag hoppades ju såklart att den skulle vara läckert mönstrad inuti. Och det var den. Alla skivor ser olika ut och en hade ett tassavtryck på sig. Tigerns?
Smakpanelen analyserade bakverket ikväll och konstaterade att den är mycket saftig och god, med tydlig smak av apelsin och choklad. Vi förundras över kakans tyngd. Den är inte döbakad och egentligen är den inte heller kompakt men den är inte heller fluffig som vanlig sockerkaka. Men den är som sagt väldigt tung. Hm.