Till bokklubbsträffen i förra veckan bakade jag förutom Fragilitébakelser även Radiokaka. Jag har varit lite sugen på att baka den länge men det har bara inte blivit av. Enligt receptet kallas kakan även ibland för Ischokladkaka, Kexkaka  eller Källarkaka. Jag kallar den för radiokaka för det kallade de den i Historieätarna när de var på 60-talet, eller var det 50-talet? Sedan jag såg dem tugga i sig en där har jag varit lite sugen på att prova att baka den själv.

Nu gick jag till affären och köpte Mariekex. Jag stod länge och valde mellan runda kex och avlånga och beslutade mig sedan för avlånga. Det var rätt val för de passade perfekt i en avlång sockerkaksform. Kokosfett och mörk blockchoklad smältes och blandades ihop med vispat ägg och socker.

Formen klädde jag med bakplåtspapper så att det skulle bli lätt att lyfta upp kakan när den var färdig och sedan varvade jag chokladsmet med kex. Tre lager kex blev det när jag använde så många (25 st) som receptet sa att jag skulle använda. I efterhand tycker jag att jag borde gjort minst ett lager med kex till, eller kanske till och med två för det blev lite väl tjockt med choklad mellan kexen. Mamma saknade kexlager och sa att kakorna brukade ha mer kex när hon var barn och blev bjuden på kalas.

Radiokakan skulle stå i kylskåpet och bli riktigt kall och den hann stå i nästan sju timmar innan bokklubben dök upp hemma hos mig. Mina bokklubbsvänner som hade smakat radiokaka förr och blivit bjudna på den av mormödrar och andra äldre släktingar blev förtjusta över mitt val av bjudkaka.

Den står i receptet att den ska serveras kall och skäras i tunna skivor och jag rekommenderar alla och en var att följa detta råd för Radiokaka är mäktigt! Jag tror inte att det går att glufsäta radiokaka utan att må illa.

Bokklubben gillade radiokakan, mamma tyckte att det var för få lager kex, yngste sonen älskade den och jag själv som inte är förtjust i ischoklad tycker att den påminner för mycket om just detta. Men även om jag inte var superförtjust så vill jag ändå säga att jag är positiv till den. Eftersom att man inte kan äta så mycket av den åt gången så varar kakan länge. Jag förvarade den i formen med plast över och den blev inte torr utan höll sig fräsch och räckte till både bokklubb, stort födelsedagskalas och har sedan småfikats på här hemma.

”Du borde ju bakat radiokakan tills på måndag mamma”, tyckte yngste sonen igår kväll. Ja, men jag visste ju inte att Bakodyssén ska vara i radio när jag bakade den och jag bakar ingenting två gånger. Så det är försent. Jag får ta med någonting annat till radiostudion i morgon kl 10.