En dag innan jul satte jag igång att baka Mormors syltkakor. De såg inte så svåra ut och jag tänkte att detta blir nog en baggis. Det var inte heller svårt att baka dem, men det tog lång tid. Det tog hela dagen att få dem färdiga. Men det gjorde ingenting för jag hade roligt hela tiden som jag bakade dem.

Jag började dagen med att blanda samman degen som består av vetemjöl, potatismjöl, socker, smör och ägg. När den vilat en stund i kylskåpet kavlade jag ut den på bakbordet. Vilken fantastisk konsistens! Seg, lätthanterlig och med den där pudriga känslan som deg innehållande potatismjöl får.

Mormors syltkakor är småkakor i två lager med en klick gelé i mitten. Först stansar man ut en bottenplatta och sedan en lite mindre och mönstrad platta med hål i mitten. Jag har inga kransmått, jag är inte helt säker på vad ett kransmått är, utan jag fick improvisera.

Jag gjorde några bottenplattor med hjälp av runda mandelmusselformar men de blev lite väl stora och det var besvärligt att få loss degen. Istället letade jag fram en glasburk med passande storlek och tryckte ut runda formar med den. Problemet med burkar är att degen suger fast och man måste pilla loss varje kaka. Det är extra tidskrävande. Jag borde skaffa mig runda formar i olika storlekar för just sådana här tillfällen. Jag höll i sådana i en affär bara någon dag innan detta baket men var för snål för att handla just då. Det fick jag äta upp meddetsamma. Så kan det vara.

Till det andra lagret på kakan använder man samma deg som till bottenplattan. Det är ett lager dekoration kan man säga. Jag provade mig fram med klockor, hjärtan, blommor och stjärnor. De sistnämnda blev bäst och flest. Varje dekorationsbit skulle ha hål i sig där sylten skulle ligga. En liten smal glasflaska som en gång innehållit stark chilisås fick fungera som hålstans. Degbitarna som trycktes ut åkte in i flaskan och vid dagens slut hade jag fyllt flaskan med deg som inte gick att få ut igen.

Köket var fullt av plåtar med bottenplattor som nu skulle dekoreras. Varje stjärna eller klocka eller vad det nu var penslades med uppvispat ägg och vändes i en blandning av finhackad mandel och pärlsocker innan de placerades mitt på kakorna. Detta moment tog flera timmar, det kändes så i alla fall, och till slut var det dags att klicka på sylten. Jag hade köpt rödvinbärsgelé som jag försiktigt lade på kakorna. Det var besvärligt och det hade varit mycket lättare och hade gått mycket snabbare om jag stoppat gelén i en påse och spritsat istället. I bakprogram på tv spritsar de ju allting hej vilt hela tiden. Jag borde anamma det beteendet.

Jag gjorde mina kakor mindre än receptet säger att de ska vara och kanske kavlade jag dem tunnare också. Jag gjorde väldigt många kakor och de som var lite tjockare var också lite godare för de som är extra tunna blev också lite väl torra. När dagen var slut så var jag också slut, men jag var nöjd med mitt dagsverke.

Jag paketerade kakorna i små finpåsar och gav dem som presenter. En flicka som fick smaka blev helt såld på kakorna och ville bara ha fler. En extra omgång Mormors syltkakor skickades naturligtvis direkt hem till henne. Framöver kommer jag att referera till dessa som Rebecka-kakor eftersom att de blev hennes favorit. Själv är jag ju kak-kräsen vid det här laget och har svårt att avgöra om de är godare än andra eller inte. Men Jag tycker att de är tjusiga och goda nog för att passa på ett finare kafferep.