Efter Äppelmuffins, Jannagårdskakor och Hastbullar i måndags förmiddag så satte jag degen till Möra äppelsnitt. Jag mätte upp smör och lade det i en bunke tillsammans med mjöl och började mäta upp sockret. När jag hällt i två deciliter socker insåg jag att jag börjat följa ett annat receptet som stod sidan om i boken och att jag bara skulle ha blandat i två matskedar. Jag fick fiska upp mitt smör ur bunken och börja om. Mjölet och sockret ställde jag till sidan. Något recept skulle jag väl kunna hitta som passade den blandningen tänkte jag.

Med rätt ingredienser i bunken blev det snabbt en deg som skulle stå i kylen några timmar innan den formades till längder. Jag rullade längder redan innan degen fick vila. Det var både bra och dåligt. Bra för att jag redan hade formen på kakorna som jag skulle ha. Men dåligt för att degen var jättehård när den kom ut ur kylen och nu skulle tryckas/kavlas ut och bli 10 cm breda. Jag rullade innan kylningen för att jag vet hur hård degen brukar vara när den har vilat. Men det blev inte mindre jobb på det här viset.

När jag äntligen hade två längder på 30 x 10 cm så bredde jag ut en rand med äppelmos i mitten och vek upp kanterna. Det var det sista av min hemmakokade koloniäppelmos från i fjol som nu blev kakfyllning. Äppelmoset var ganska fast i konsistensen och fungerade fint och det kändes bra att den kom till användning. Snart är det ändå dags att koka ny mos på äpplena som hänger på träden och snart är färdiga.

Möra äppelsnitt blev prisbelönta 1945 men det tror jag inte att den hade blivit 2015, även om man hade lyckats helt med dem. Trots att jag lät kakorna gräddas längre tid än receptet bad om så de ha stått ännu lite längre. Äppelmoset gjorde att de blev lite blöta och kakdegen borde ha fått mer färg och blivit hårdare. Men trots den mjuka konsistensen var det inget fel på smaken. Men lite krispighet på kanterna hade inte skadat.