Igår bakade jag Marmorerad kaka med saffran. Det är som en tigerkaka fast den är gul istället för vit. Eller inte riktigt ändå. Jag hade planerat att baka denna kaka och köpt hem gräddfil just för detta ändamål. Men det drog ut lite på tiden innan jag bakade kakan och gräddfilspaketet hade hunnit öppnas och en del var redan använt när jag väl kom till skott. Så istället för 2 ½ dl gräddfil i min kaka så blev det 1 ½ dl och så fyllde jag på med vanlig a-fil. Det gick bra det med. Först vispade jag ägg och socker pösigt och därefter blandade jag i gräddfil-filen och smält smör. Sedan skulle russin, mjöl och jäsningsmedel i. En tesked bakpulver och en tesked bikarbonat. Varför jag skulle använda båda sorterna vet jag inte riktigt men jag gjorde snällt som det stod i receptet.

Nu var grundsmeten färdig och jag delade upp den i två skålar. Den ena delen smaksatte jag och färgade gul med saffran utrört i lite vatten och den andra siktade jag kakao i. Sen varvade jag de båda smeterna i en avlång form som jag smort och bröat (japp, nu har jag varit och storhandlat och äntligen kommit ihåg att köpa hem ströbröd). Det står att man ska dra med en gaffel i smeten när den är i formen för att skapa mönster men det struntade jag i. Jag hällde i smeten i lager och jag vet av erfarenhet att kakaosmeten blir tyngre och gärna vill sjunka så jag tänkte att det blir nog ett bra mönster av sig själv.

Kakan åkte in i ugnen på 175 grader och efter 45 minuter tittade jag till den. Den hade jäst upp jättefint och såg färdig ut men när jag stack i den så blev hela stickan som jag stack i gul och kladdig. Saffranet gör sitt men kakan behövde stå längre. Tio minuter senare tittade jag till den igen och då var kakan färdig. Det är ju lite svårt att veta hur länge olika kakor ska stå inne. Det beror ju både på ugnen och på formen man använder. Jag vågar inte sätta klockan på den tiden som det står i recepten utan sätter alltid kortare och förlänger därefter vid behov.

Jag hann bara skära upp kakan och titta på den innan jag rusade till jobbet. Jag hade haft rätt, mönstret kom av sig själv och det var superfint. Nöjd överlät jag provsmakningen till familjen som fick marmorerad kaka till kvällsfika.

20.35 kom ett sms från mamma som löd:
”Hmm tänkte det skulle kännas som jul men fick nästan fisksoppakänsla!
Yngste sonen tyckte så klart den var god. Store sonen vill inte ha.”

Mamma kunde först inte förstå vad kakan luktade utan fick fråga vad är det för någon krydda i och när hon fick veta att det var saffran så förstod hon varför det luktade fisksoppa.
”Hur mycket saffran har du blandat i den?”, undrade hon, via sms. ”Alldeles för mycket i alla fall!! Hoppas den är borttagen i den nya boken!”

Hoppla. Ord och inga visor. Den kvällsfikan fick inga höga betyg.
Jag använde bara ett halvt paket saffran, helt enligt receptet. 0,25 gram alltså, jag vägde inte det men jag var ganska noga med att bara ta halva. Det var uppenbarligen för mycket och jag tänkte ”Fisksoppa, fisksoppa, fisksoppa”, blundade och tog ett bett av kakan i förmiddags när jag själv skulle provsmaka. Jag tuggade och svalde och sög länge på eftersmaken. Jag äter ju inte fisk så fisksoppa har jag svårt att associera till men, mm, jag vet inte heller riktigt. Alltså friskt vågat hälften vunnet tänker jag. Det är positivt med en annorlunda smakkombination, jag är ganska trött på nötter och mandel, men jag är inte helt säker på om detta är så lyckat. Chokladsmaken försvann nästan och saffranen tog över. Konsistensen på kakan är bra och den är saftig och ser väldigt läcker ut. Färgen och mönstret blev jättebra, men, jag håller med min mamma att det är för mycket saffran i. Jag gillar en eller två nybakade lussekatter till jul men denna sockerkaka kändes inte julig heller. Nej, den hamnar inte på topplistan.
Finns den då kvar i nyare versioner av sju sorters kakor? Mamma hoppades ju inte det och jag bläddrade i den från 2005. Jodå, kakan är kvar i den utgåvan och det verkar som om den är kvar även i den versionen som kom ut härom veckan.

Jag tog ett bett till av min kaka i eftermiddags. Eftersom att jag denna gång var beredd på den kraftiga saffranssmaken så kunde jag faktiskt se tjusningen med kakan. Den är inte min favorit bland mjuka kakor men fisksoppa tror jag nog ändå inte att den smakar.