Jag har bakat Kardemummakaka. Det är en rejäl sockerkaksliknande kaka med ordentligt tilltaget av alla ingredienser. Hela skålen var full av en tjock och härlig smet när jag vispat och rört ihop ingredienserna. Min runda form med avtagbar kant fylldes nästan hela vägen upp och så åkte kakan in i ugnen. Kardemummakakan skulle gräddas i 50 minuter enligt receptet men det räckte inte. Efter full tid så var den kladdig i mitten och efter ytterligare tio minuter var den lika kladdig. Fem minuter senare var den kladdig och fem minuter ytterligare var den på gränsen till att vara för torr. Aaah.

Kakan växte från stor till jättestor och hög och ser väldigt fin och maffig ut med pärlsocker och hackad mandel ovanpå. Jag var rädd att den skulle vara tråkig och var lite ledsen över min misslyckade gräddning därför att jag i förväg hade höga förväntningar på just Kardemummakakan. Antingen så har jag bakat den förut någon gång, som jag inte minns, blivit bjuden på den, för jag bara visste att den skulle vara jättegod.

Äldste sonen älskar den! Vad är det här? Det är ju jättegott! Utbrast han när jag ertappade honom med handen i kakburken en dag när jag kom hem från jobbet. Jag håller med honom och alla som fått smaka håller också med. Den är maffig och lagom på samma gång. Det är inte en massa krimskrams och glasyr och extra socker utan bara en genuint god mjuk kaka. Synd att jag lät den stå lite för länge bara, men samtidigt så ska den ju vara färdig och inte degkladdig inuti.